vi byter tokyo mot kyoto

är det bara jag som får en flashbacks till skolbänken så fort ordet shinkansen nämns? gissar att shinkansen (precis som rymdfärjor och concorde) användes som ett typiskt exempel i skolundervisningen på 80-talet som bevis för att nutiden äntligen hade blivit så framtidsaktig som man tidigare föreställde sig. så märkt av det svenska skolsystemets nostalgiska framtidsskimmer kändes det inte helt rätt att lämna japan utan att provåkt en sväng.

och vips, ett par timmar senare var vi i kyoto. vi kom dit strax efter sex så vi hann med en kort sväng till ungefär världens mest estetiskt tilltalande matmarknad, där jag dessutom kunde bocka av calles enda önskemål i presentväg, nämligen färsk wasabi.


inte helt lätt att hitta bland alla märkliga grönsaker kan tilläggas (fick bildgoogla!). picklade grönsaker, tsukemono, verkade gå hem i alla läger dock.

kyoto är ett typiskt resmål för den som vill kultivera sig i japansk historia och finkultur och många passar på att bo på ett ryokan, som är ett traditionellt boende med enkel men snygg (det är ju japan!) standard. vi bokade boende i senaste laget, så sent att det i princip inte fanns några lediga hotellrum alls. så, vad göra? bo i låda!

eller ja, kapselhotell, som det heter på riktigt. det är som att bo i en förfinad variant av sovsal där varje person har ett litet eget krypin. man får ett skåp att förvara tillhörigheter i och så delar man dusch och omklädningsrum med andra. oftast är de uppdelade i en avdelning för män och en för kvinnor. det kapselhotell vi valde var rent, snyggt och modernt, så bortsett från att det var lite kvinnofängelse-vibb på det hela måste jag säga att det var över förväntan!

jag brukar ju ha som vana att försöka hinna se ett par världsarv när jag är ute och reser. i kyoto vimlar det av dem, men eftersom vi hade begränsat med tid valde vi det blingigaste av dem alla: kinkaku-ji, den gyllene paviljongen. så här fin var biljetten.
och så här guldigt var templet.

så här proffsig kan en selfie framför templet se ut.

och så här fint klädda var de som donade i trädgården.



här ser vi bagarn i stilla kontemplation över all kultür vi upplevde inne på tempelområdet.
sedan var det dags för något det mer populärkulturella hållet, nämligen ett besök på kyoto international manga museum. jag som inte kan ett jota om manga och inte heller talar japanska tyckte väl att upplevelsen var sådär. det kändes mer som ett bibliotek med referenslitteratur än ett museum. stort plus för deras passivt-aggressivt leende husdjur dock!

stay tuned för de sista dagarna i tokyo!