för att inte tala om att det ligger i det vackraste kulturlandskap jag vet. för mycket granskog ger mig panik. i höstas kollade vi på en jättefin gammal byskola som var till salu och i bilen på vägen dit fick granskogen sina fiskar varma, speciellt avverkad sådan. mitt ressällskap är team dalarna så han höll inte helt med, men lät mig hållas för bilfridens skull. tre minuter senare körde vi in i ett avverkningsområde. efter tio minuter försvann 3G:t och efter ytterligare en kvart försvann mobiltäckningen. sedan var vi framme och där, mitt inne i kalhygget låg det där fina huset. att bo mitt i skogen kan man kanske vänja sig vid (kbt?), men jag drar gränsen vid radioskugga. så det blev inget med den saken.
så därför är det tur att jag numera kan frossa i ekhagar, gamla knotiga alléer och ståndsmässiga herrgårdar. men det bästa är ändå att mina partners in crime på södermannagatan har sitt landställe en kvarts promenad därifrån. så fruktansvärt nöjd!
det här är huset. vi hyr en del av övervåningen. många originaldetaljer och calle kan stå upp raklång. alla glada och nöjda.
har också gåtfullt nog bytt från den något creddiga tidningen gård och torp till lantliv. vad hände liksom? kanske var det den galna erfarenheten att det tydligen tar en och en halv timme att koka upp kaffe på vedspis som fick mig att tippa över kanten?
att ha landställe gynnar också ett av mina största intressen, nämligen att skrota runt på loppisar. anför följande som bevis 1) det finns många loppisar i krokarna och 2) vi har numera någonstans att ställa allt. 3) man får köpa sånt som faktiskt behövs och slipper således dåligt samvete (åtminstone ett tag framöver).
just den här helgen hann vi även med en gnutta sightseeing. här ett kalkbrott.
upptäckte också att sveas konditori i kumla säljer min glassbesatthet bubbies!
det här är vyn från punschverandan. passar ypperligt för att att invänta skymningen tillsammans med nån man gillar och ett glas vin.
Inga kommentarer
Skicka en kommentar