här kommer första rapporten från min underbara, fantastiska och helt makalösa resa till japan. andreas tappade förvisso bort sin kamera redan innan vi hade lämnat naritaflygplatsen, men å andra sidan befann vi oss i helt rätt land för att kitta upp sig på ny utrustning. här sitter han i alla fall i godan ro på kastrup tillsammans med liten och stor öl, helt oanade om vad som komma skall.
andra dagen i tokyo sammanföll med min födelsedag! vi firade genom att fota japaner som fotade körsbärsblommor.
samt fotade en del körsbärsblommor själva. guilty as charged.
jag vet inte varför, men tokyo gav mig faktiskt lite new york-vibbar. den här bilden hade kunnat varit tagen i central park istället för shinjuku gyoen-parken till exempel. och allt som påminner om new york går ju hem hos mig.
här sitter andreas och funderar ut hur man bäst tar sig till fots till nästa aktivitet.
det började ju trots allt närma sig cocktail hour. så vi knatade iväg västerut, hamnade i ett skyskrapekomplex, tog rygg på två turister och hoppades att de var på väg till samma ställe som vi. när hissen plingade på femtioandra våningen på park hyatt gjorde turisterna det fatala misstaget att erbjuda oss att gå först ut. vilket slutade med att vi knep det sista fönsterbordet i lost in translation-baren. hade det inte varit min 35-årsdag hade jag kanske inte varit så självisk – och till mitt försvar ska tilläggas turisterna visste exakt vart de skulle gå, vilket tydde på en viss tidigare erfarenhet av baren. i alla fall var vi GRÄSLIGT nöjda över att få sippa champagnedrinkar till den här utsikten. sedan avslutade vi kvällen i det märkliga men trevliga barområdet golden gai, typ två små avlånga kvarter proppat med barer där bardisken knappt får plats, än mindre gäster.
dagen efter var fräschören kanske inte helt på topp, men vi bestämde oss för att utforska området daikanyama som ligger ett par stationer bort från där vi bodde. själva området är himla mysigt, men eftersom det regnade strosade vi mest runt i en bokhandel/café som heter tsutaya books. ett himmelrike för boknördar, speciellt om man gillar japanska coffee table-böcker. tror vi var därinne i säkert två timmar, kanske mer. själva arkitekturen är också väldigt mysig, trots att den är sparsmakad och ren, nåt som jag vanligtvis inte går igång på.
kvällen avslutades med ett besök på en gata med det inte så trevliga namnet "piss alley", eller omoide yokocho som det heter på japanska. det är en pytteliten trång gränd i närheten av shinjukustationen (väldigt blade runner). här kan man äta billig och god gatumat. och jag som älskar kulörta lyktor fick verkligen mitt lystmäte här.
det var det! så stay tuned för vidare galenskaper och äventyr i tokyo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer
Skicka en kommentar