lilla rekan

tre anledningar till att jag aldrig kommer bli en bra martha stewart.

1. när gästerna kommer har jag i bästa fall precis börjat med maten.
2. så fort jag bjuder mina gäster på välkomstdrinken förlorar jag allt intresse för att slutföra matlagningen. det är ju så mycket roligare att drickavinochpratalite än att laga mat.
3. när jag äntligen är klar med maten är det försent att presentera den på ett trevligt och härligt sätt.



tur att det finns någon annan i min bekantskapskrets som fyller martha-kvoten.



och tur att man blir bjuden.



alla har sina egna sätt att äta kräftor på. tomas radar till exempel upp sina uppätna kräftor som troféer.



oavsett hur vi åt blev vi i alla fall riktigt mätta och belåtna. delvis tack vare en helt fantastisk efterrätt i form av en plommon- och persikopaj som jag tyvärr glömde bort att fota. (hej, jag har blivit min mamma som fotar sin dukning, maten och rabatterna hemma. fast jag är värre för jag leechar på andras arbete).



hanna pustar ut efter väl genomförd kräftskiveinsats.



sen var det ju dags att tänka på refrängen och så vidare.