den här promenaden genom kyrkogården är den mest vardagliga sak jag kan tänka mig. jag går här varje morgon på väg till tunnelbanan. och jag har gått den här sträckan under lång tid, faktiskt ända sedan nittiotalet när jag bodde på renstiernas gata och gick i skola på södra latin. sen hade jag ett litet avbrott på ett par år när jag bodde i hornstull, aspudden och midsommarkransen. men när jag flyttade tillbaka till rätt sida om götgatan började promenaderna på nytt.
på våren är det så grönt och vackert att hjärtat nästan brister och ljudet från fåglarna är helt öronbedövande. har man tur och inte går för snabbt kan man stöta på ett par kaniner också. på hösten är det dimmigt och mystiskt och på vintern gör snön att det känns som att sätta på sig ett par öronproppar. det känns aldrig läskigt eller obehagligt att gå här, bara mysigt och stämningsfullt.
Inga kommentarer
Skicka en kommentar