vi gör kulinariska och mindre kulinariska upptäckter

efter en stärkande natt i bergsluft (läs kall och fuktig) var det dags att säga hejdå till col visentin. vi påbörjade nedstigningen på morgonen för att slippa den värsta värmen. och vilken upplevelse sen! denna nedstigning markerar en rituell passage i mitt liv där jag nu älskar naturupplevelser i arla morgonstund mer än härj på klubb nattetid. amen.

andreas stannar till för att njuta av utsikten en sista gång. vi valde att gå den lite mer utmanande vägen längs med bergskammen, som ni ser på bilden. längs med vägen dök det för övrigt upp små minnesplatser för dem som förolyckats på berget. på vintrarna åker folk skidor här, så jag gissar att de flesta olyckorna varit i samband med offpiståkning.

jag sa hej då till fåren, som nu hade flyttat på sig till andra sidan berget.

otroligt kulinarisk lunch åts i modena. väldigt fin stad, men vi orkade inte kolla runt för det var så fruktansvärt varmt. orkar knappt redigera bilden ordentligt pga värme-flashbacks.
resten av dagen skulle också gå i matens tecken. på eftermiddagen nådde vi en vingård i castelvetro di modena. här skulle vi bo över natten och serveras finfin middag i den italienska matens hjärta, fullproppat av balsamvinäger-tillverkning, parmigano-reggiano-ystning och michelin-restauranger och gud vet vad. peppen på detta var ofantlig!



besvikelse nummer ett infann sig när det visade sig att vingårdens restaurang var stängd just denna dag. besvikelse nummer två infann sig när vi förstod vad det var för en sorts vingård vi hade blivit inackorderade på. av alla vingårdar i hela italien visade det sig att vi skulle bo på en vingård som gör lambrusco.

får du vaga minnen, kanske till och med rysningar, av ungdomliga upptåg i natten, drickandes ett sött, ganska sliskigt bubbelvin? jamen då har du med största sannolikhet druckit lambrusco. paradvinet på denna vingård var dessutom lambrusco rosso. bubbelrödvin, mmmmm. men det var bara att ta seden dit vi kom. vi köpte dessutom med oss tio flaskor hem av ren artighet ...

vår fryntlige värd (som vi misstänkte hade smakat på sina produkter tidigare under dagen, långt innan kom inbrännandes in på grusplanen), förklarade dock att stan låg väldigt nära, så vi utrustades med ett gäng lånecyklar och off we went. lite skakigt till en början.

men med gott humör.



med risk för mitt eget liv: landskap och resesällskap i farten.  

andreas beskådar det italienska landskapet samtidigt som han funderar på vad han vill ha till middag.



björn mycket glad över middagen. kommer tyvärr inte ihåg vad det bjöds på, men alla mycket nöjda. en inte allt för avancerad gissning torde vara kallskuret, ost och någon sorts pasta. samt vin från området.

dokumentation från senare på kvällen: andreas dricker grappa.


vi har en hetsig diskussion om något.

kvällen avslutades som den började. en skakig cykelfärd utan vare sig hjälm eller ljuslyktor, men med ett överflöd av italienska bildårar.