torsdag, november 11, 2010

01 presentation av mig själv (eller nostalgifabrikens längsta inlägg hittills)

debaser

hemma sjuk idag. vad göra? har ju aldrig hakat på såna här kedjebrevsliknande bloggutmaningar, men någon gång ska vara den första. med inspiration från bland annat om kläder som är vackra och kulturgryningen kör vi på 30 teman i 30 dagar.

jag är alltså trettio år och arbetar med marknadsföring i en bokhandelskedja. jag bor i stan och har två katter som heter rutan och tårtan och en sambo. den ena katten älskar jag för att den är tjock, lojal och timid. den andra katten älskar jag för att den är söt som socker, trots att den har världens mest missunnsamma attityd. min sambo älskar jag för att han är allt det jag inte är, typ lugn och tyst. för en utomstående är nog mitt liv den typiska söderklyschan. bortsett från att jag inte kan baka surdegsbröd (eller något annat bröd heller för den delen). och att jag inte har barn som heter som en liten pensionär.

när jag var liten kallades jag generalskan gustav fjun. fjun för att jag var kal på huvudet fram till två års ålder ungefär. generalskan för att jag var väldigt bestämd av mig. jag inbillar mig att jag har blivit mindre bestämd i vuxen ålder, men det får nog släkt och vänner avgöra.

har varit en riktig typisk duktig flicka – gått genom skolan och ässat i varenda ämne. på typiskt duktigflickmanér har jag mestadels fokuserat på de stunder jag inte ässade (som tex att jag i tredje klass missade fullpotten på ett rättstavningstest i för att skrev ”restaurant” istället för ”restaurang”) och glömt de övriga 99% där jag faktiskt var alldeles helt fantastisk. till och med under tonåren, då mina föräldrar trodde att jag låg aspackad i någon park, satt jag hemma i godan ro hos kompisar, drack te och filosoferade om livet.

i riktiga livet är jag lite mer cynisk än vad som framgår här. förmodligen på grund av insikten ”nice girls finish last”. försöker mota cynismen i grind på två sätt:

1) bli sådär härligt tuff och självsäker genom att hårdplugga böcker som nice girls don’t get the corner office (ehhrrrm, en del ränder går aldrig ur,).

2) min blogg. nu blir det lite härligt flummigt här: jag skapar mitt alldeles egna rum där stress, hets, prestationsångest och konkurrens inte finns. därav gullegullet och tussitusset och hej vackra bilder och så vidare. lite cheezy, jag vet, men jag tror det är viktigt att ha lite gullegull och trevligheter i sitt liv.

till sist:
förmodligen lynchvarning att tycka, men jag tycker att jag har ett alldeles underbart sinne för humor. roligast av dem alla är jag själv. möjligtvis med undantag för min väldigt humoristiska vän jenny.

translation:
i'm doing a blog challenge with 30 themes in 30 days. this is the first theme: a very long text about myself. so long that i'll have to ask you to use google translate instead.

4 kommentarer

Anna sa...

Vad kul att du också hänger på... det är verkligen intressant läsning när man får läsa om blogger: the real life. Slår ju faktiskt puttinuttiga bilder och diverse feel good. Cynicsm och humor tror jag går hand i hand. Humor is what makes the world go 'round.

nostalgifabriken sa...

absolut, så är det. älskar att sitta och röras och uppröras av människors öden och erfarenheter i exempelvis insidan i dn.

gillade förresten ditt inlägg om dina föräldrar väldigt mycket.

Jenny sa...

Emma, jag blir rörd till tårar av den där finalen. Jag skulle säga att vi är jämt-skägg-roliga. Varför får vi inget humorprogram i radio? Eller varför inte i TV? Vi har väl inte helt oävna TV-ansikten? Eller näe?

nostalgifabriken sa...

vi är två oslipade humordiamanter. tyvärr gör vi väl felet att sitta och vänta på berömmelsen medan de sena 80-talisterna tar saken i egna händer. och där kom cynismen fram...

© nostalgifabriken
Maira Gall