03 mina föräldrar

den här bilden är från state library of new south wales. klicka på bilden för att komma till källan.

min mamma träffade min pappa för första gången när hon var 15 och pappa 16. mamma hade ett bra läshuvud och ett gott språköra. men eftersom pappa gick i den långsammare tyskaklassen misslyckades hon med flit på proven så att hon skulle hamna i pappas klass. pappa var inte skolmotiverad, men eftersom han hade en sträng pappa och ett borgerligt arv att förvalta blev han ingenjör. mamma blev inte tvingad till något alls, hennes mamma var fullt upptagen med att klara vardagen med lika många jobb som ungar.

mamma och pappa gifte sig. borgerligt. pappa i stora polisonger och skjorta med breda slag. mamma i gul kortkort klänning. varken mormor eller farmor och farfar var med.

pappa skulle jobba utomlands. mamma hade precis fått jobb, men hon följde med
ändå. mamma gick hemma om dagarna, lärde sig felfri spanska men hade ingen att prata med. på jobbet hade pappa hade många att prata med, men det där med att böja verben var inte hans grej. han sa verbet i infinitiv och lade sedan till tempus för tidsorienteringen.

de kom hem till sverige igen. de hade en dotter och fick strax en till. sedan började mamma att jobba. tills hon blev sjuk och slutade jobba. hennes arbetsgivare hade inget till övers för sjuklingar och lite senare bytte mamma ilska mot bitterhet. och ännu lite senare bytte hon bitterhet mot katter. en hel drös faktiskt. det gjorde henne glad och pappa lite mindre glad. men när pappa slutade jobba tyckte han nog det var rätt skönt att skingra tankarna med lite fru- och katt-maintenance. för det var nog mycket av pappa som försvann när han inte fick gå till jobbet om dagarna.

om mamma och pappa hade vuxit upp idag kanske saker hade sett annorlunda ut. kanske hade pappa fått lyssna på sin egen röst och bestämma själv vad han skulle bli. kanske ett jobb där något växte fram med hjälp av sina skickliga händer. kanske hade någon uppmuntrat mamma att läsa vidare och vem vet var hon hade slutat då.

men om de fick en chans att välja tror jag ändå att de hade valt ett liv tillsammans. bandet som knyter dem samman består av 47 års aktiva val av varandra. 47 års gemensamma erfarenheter, bra som dåliga.

tajtare än syskonskap och frivilligare än blodsband. det är inte kattskit det.

translation:
a text about my parents. use google translate, plz.