living the dream in las vegas

till skillnad från förra årets bilsemester när vi gjorde europa har vi sett relativt få världsarv. ynka två stycken har det blivit bara. det första avverkade vi redan dag två på semestern, independence hall i philadelphia, och det andra, grand canyon, gjorde vi en avstickare till innan vi åkte vidare mot las vegas. fint var det.



och så den obligatoriska gruppbilden:



efter att ha tagit in på diverse loppmotell i nästan en månads tid bestämde vi oss för att lyxa till det och bo på femstjärnigt hotell. i en stad som i princip består av hotell är det relativt billigt att bo i lyx. och gudarna ska veta att vi behövde det. natten innan hade vi bott på ett motell i kanab, utah, där sängkläderna var otvättade och föreståndaren var en tandlös man med ett hårt förflutet, iklädd endast ett väldigt stort linne. mannen var dock väldigt trevlig och motellskylten var bland det snyggaste i motellskyltväg jag sett.



vid ankomst i las vegas (orakade, smutsiga och svettiga i 46 graders värme) blev vi av någon anledning uppgraderade till sviter. förutom johan som fick ett penthouse i storleken tre gånger vår lägenhet i stockholm.



vår svit hade fyra teveapparater, varav två fanns i två av våra tre badrum (som förutom teve också hade telefon, bubbelpool och ångbastu).



pricken över i blev ett frieri (dock inte till mig, men jag är glad ändå). det blev ett ja och sen ett till ja.





vi firade med brakmiddag och yardlong margaritas. i usa är allt stort. och avlångt.