living the dream in las vegas

till skillnad från förra årets bilsemester när vi gjorde europa har vi sett relativt få världsarv. ynka två stycken har det blivit bara. det första avverkade vi redan dag två på semestern, independence hall i philadelphia, och det andra, grand canyon, gjorde vi en avstickare till innan vi åkte vidare mot las vegas. fint var det.



och så den obligatoriska gruppbilden:



efter att ha tagit in på diverse loppmotell i nästan en månads tid bestämde vi oss för att lyxa till det och bo på femstjärnigt hotell. i en stad som i princip består av hotell är det relativt billigt att bo i lyx. och gudarna ska veta att vi behövde det. natten innan hade vi bott på ett motell i kanab, utah, där sängkläderna var otvättade och föreståndaren var en tandlös man med ett hårt förflutet, iklädd endast ett väldigt stort linne. mannen var dock väldigt trevlig och motellskylten var bland det snyggaste i motellskyltväg jag sett.



vid ankomst i las vegas (orakade, smutsiga och svettiga i 46 graders värme) blev vi av någon anledning uppgraderade till sviter. förutom johan som fick ett penthouse i storleken tre gånger vår lägenhet i stockholm.



vår svit hade fyra teveapparater, varav två fanns i två av våra tre badrum (som förutom teve också hade telefon, bubbelpool och ångbastu).



pricken över i blev ett frieri (dock inte till mig, men jag är glad ändå). det blev ett ja och sen ett till ja.





vi firade med brakmiddag och yardlong margaritas. i usa är allt stort. och avlångt.

million dollar highway

sista morgonen i durango gällde det att äta duktigt, för nu var det seriös sightseeing som gällde. vi skulle nämligen åka upp på små slingriga vägar upp i bergen, mot den gamla gruvstaden silverton och in i utah. en sträcka av vägen kallas million dollar highway, lite oklart varför. en del påstår att det kostade en miljon dollar att bygga vägen, andra påstår att i fyllningen av vägen ligger det malm för en miljon dollar i värde.





den här vägen är inget för räddharar, på sina ställen är det rejält brant (inga skyddsräcken här inte). men naturen gör det absolut värt det. de öde gruvbyarna mellan de vackert kolorerade bergen var bland det vackraste jag har sett i hela mitt liv.



silverton - mer vilda västern än så här blir det knappast. nu är hästarna utbytta mot bilar, men jag läste någonstans i en blogg att på sjuttiotalet var det fortfarande vanligt att hästar stod parkerade utanför butikerna på gatan.



på kvällen tog vi in på ett motell i grand junction där inte mycket hade hänt sedan sextiotalet. på balkongen hade de eamesstolar - eller ja, kopior av dem.





dagen efter var det dags för ytterligare en scenisk väg, arches national park. det är ett bergsområde med över 2000 naturligt formade stenbågar (och en hel del andra intressanta stenformationer. den här formationen kallas the three gossips).





double arch ligger ca 200 meter från en parkering. under promenaden varnas man för mountain lions. man ska absolut inte gå själv och man ska absolut inte jogga runt i området. det är farligt att jogga, det har jag ju sagt hela tiden ...

frilufs i durango, colorado

durango ligger mitt i bergen och är något av ett friluftsmecka. på vintern åker man skidor och på sommaren klättrar man i berg eller åker kanot. så vi tog seden dit man kommer och gav oss ut bland forsarna. på bilden ser du ett snyggt sätt att ta en fors så att så mycket vatten kommer in i kanoten som möjligt.





på kvällen gick vi på diamond belle saloon. saloonen var inrymd på strater hotel som från början var ett horhus. för att påminna gästerna om husets förflutna gick serveringspersonalen runt iklädda som tidstypiska glädjeflickor. eh, ja.

innan vi gick tog vi också en titt i den vackra foajen på hotellet. japp, gruppbilddags igen då.







sedan gav vi oss ut i durangos nattliv.



vi hamnade på the wild horse saloon där hälften av killarna såg ut som surfarkillar och hälften såg ut som cowboys, med hattar och allt.



jag blev uppbjuden av en cowboy och fick dansa lite hederlig two-step, som jag dock aldrig har dansat tidigare, men jag tror det gick bra. ingen fick åka till sjukhus i alla fall.



en fantastisk kväll var det.

två dagar i new mexico

även en cowboy måste äta. på sonic burger telefonerar man en servitris för att beställa. mycket praktiskt, eh.



vårt mål för dagen var clovis, new mexico. på vägen hann vi passera buddy hollys och waylon jennings födelsestäder. vi hann också precis checka in på vårt motell innan åskan som mullrat och blixtrat lite fint i bakgrunden eskalerade till en "severe thunderstorm med quarter size hail".



vi stirrade döden i vitögat och tittade på från loftbalkongen på motellet ändå tills det blev för olidligt.



dagen efter tittade solen återigen fram. nästa stopp durango, colorado. men innan det tog vi en sväng till fort sumner där billy the kid ligger begraven.



om du någonsin har vägarna förbi fort sumner måste du också gå på billy the kid-museet som ligger i anslutning till graven. det var tyvärr fotoförbud så jag kan inte visa vilken total röra av prylar (varav de flesta inte utgjorde billy the kids tillhörigheter. nu när jag tänker på det såg jag inte en enda sak som faktiskt tillhörde honom) och handskrivna lappar a la galning får tillgång till penna och papper.



det har varit alltför lite gruppbilder på den här resan så jag bjuder på en nu, tagen någonstans på en väg i new mexico.



och så en liten landskapsbild också.



lunchen intogs i las vegas. det i new mexico alltså. för ett par hundra år sedan hängde billy the kid, jesse james, wyatt earp, doc holliday, hans tjej big-nose kate och andra outlaws där. idag är det rätt sömnigt.





till skillnad från västra texas bjuder new mexico på finfin natur av den där sorten man bara ser på teve. den här lilla gropen heter the rio grande gorge och är skapad av en jordbävning. tydligen finns det bara en till av den här sorten och den får man åka ända till östafrika för att se.

austin, texas

nästa stad på schemat: austin. men innan det tog vi en liten avstickare till tabascons hem, avery island, louisiana, där lukten av tabasco ligger tät över hela ön. ingen av oss hade någon ork i värmen att gå den guidade turen på fabriken, så vi spanade in gift shopen och sen bar det iväg igen (prisa gud för luftkonditionerad bil).



austin är känt för att vara lite mer rock 'n' roll än övriga texas. själva skryter de om att vara "the live music capital of the world" (vilket mycket väl kan stämma. varje ställe som sålde öl hade liveframträdanden). tydligen är det lika hett musikmässigt idag som seattle var på 90-talet. och pysslar man inte med musik så håller man med största sannolikhet på med it och datadata.



austin var också den första staden på bilsemestern som hade lite anständiga second handbutiker. runt south congress avenue i stadsdelen soco finns ett litet vintagekluster som har många bra butiker. det är dock rätt dyrt, och utbudet skiljde sig inte särskilt mycket från fantastiska beyond retro hemma i stockholm (bortsett från något fler kåbojsarboots och hattar).



efter att ha strosat runt i 37 graders obarmhärtig hetta ett par timmar slog vi oss ned för att äta mexmat och dricka lite öl. en lite märklig regel är att man inte får beställa mer än en öl och en shot per person till bordet för varje vända. är man mot förmodan sugen på öl och drink i samma vända är det bara att glömma. alternativt beställa något av dem, svepa och sedan beställa igen.



när det blev kväll begav vi oss ner mot downtown där vi drack lite mer öl. austin har många utserveringar och takbarer, gillas! även om det var lite i varmaste laget att sitta utomhus. men man är ju typiskt svensk och tar varenda chans till att få sitta i värme utomhus.





det här med livemusik är stort som sagt. så stort att musikerna får egna trafikskyltar.



sedan hamnade vi på ett ställe där man kunde spela table shuffleboard som snabbt kvalade in som favoritsporten nummer ett. och det inte bara för att jag och maria ÄGDE mot killarna. klockan två stängde alla barer i stan (förutom strippklubbarna, det kunde vi vara utan) så vi sa tack och adjö och begav oss hemåt.

dagen efter: korvfrossa på franks med namn på rätter som notorious p.i.g. vem hade trott att man skulle hitta göteborg i självaste austin? både namn och korv fantastiska!

them 'gators an' vampires. an' brad pitt

efter mobile styrde vi kosan mot träskmarkerna i new orleans





vår ciceron captain dan var uppvuxen i träsket och gillade att mata krokodiler med marshmallows, som han påstod var ofarliga för dem. jag måste nog googla det där lite tror jag.



han påstod också att scener i "interview with a vampire" och "oh, brother, where art thou" spelades in här. och att han bodde granne med brad pitt. det ska jag nog också googla lite på ...



sedan åkte vi bakvägen, via den hyfsat kriminella stadsdelen treme, in till new orleans och en snabbvisit i french quarters.





utkanterna av staden är fortfarande hyfsat slitna efter katrina och bourbon street påminde om en finlandsfärja men på andra ställen var det fint som i ett dockskåp. en annan sak som var fin var att de kunde brygga en rejäl kopp kaffe istället för kaffevattnet som vanligen serveras. så varsin kaffe fick det bli innan vi sa hej då och drog vidare västerut.