timmarna innan jag åt broccolipizza

så här en månad i efterhand har jag för första gången vågat titta på bilderna från nyårsafton. det visade sig inte vara så farligt faktiskt. vi började borta på söder hos mig och katten. piffade lite, poppade lite skumpa och laddade inför kvällens begivenheter. vilket såklart gjorde oss aningens försenade. men som synes var vi var glada ändå.

målet för resan (den väldigt förvirrade och långa taxiresa som uppstår när varken chaufför eller resenärer hittar) var skeppsholmen. jag har nämligen ett par extremt uppstyrda vänner som hade fixat med ett riktigt ordentligt nyårsbaluns i hyrd lokal och allt. höjden av finess om du frågar mig.

vid ankomst serverades vi genast en välkomstdrink, man tackar.

jag hade lite pigga fåglar i håret (ursäkta den förnöjda idiotminen).
sedan vallades vi upp på övervåningen där vi serverades mat.
mellan mat och dans fick vi tid att leka på egen hand. hanna och namnlös man i gul tröja övade på att gör den perfekta high-fiven. min analys: det ser bra ut.

det här är min favoritbild från nyår. mycket som händer på denna bild.
sedan brakade dansen loss! vi satte tydligen igång brandlarmet med rökmaskinen ...
en ...

två ...

och eventuellt en tredje gång.
vid tolvrycket var det dags att gå ut och få sin dos av champagne och raketer.
och sedan fortsatte dansen ett par timmar till. 
men sen fick det faktiskt vara nog så jag sa tack och adjöken och stapplade mot söder igen medan förbannade mig själv för att jag inte tagit med mig extraskor utan klack enda dagen det är stört omöjligt att få tag på en taxi. vid slussen hittade jag en taxi som för det nätta priset av 350 kronor körde mig till hornstull, en procedur som i runda slängar tog ca fem minuter. mina fötter låter hälsa att det dock var värt det.

nyårsdagen inledde jag, som sig bör, mycket hälsosamt: broccolipizza från snutpizzerian på verkstadsgatan. den låter kanske nasty, men det är världens godaste pizza, jag lovar. och perfekt att inviga det nya året med.