jul på andra sidan kanalen

det är ju ingen hemlighet att jag jobbat lite i uppförsbacke det senaste halvåret, så därför sitter ett nytt år ganska bra. strindberg får ursäkta, men 2012 är mitt år!

även om jag måste säga att 2011 avslutades på ett ganska angenämt sätt. i julas åkte jag till england för att hälsa på min kompis jenny och hennes man. vädret visade sig såklart från sin bästa sida.
för att inte tala om mina värdar!
dagen innan julafton var vi på högtidligt julbalsfirande på ett av stans snoffsigare hotell. där försökte vi bekanta oss med engelsmännens julkarameller som innehåller en liten fånig huvudkrona i silkespapper och en lapp med en gåta eller ett torrt skämt. jag tror vi skötte oss rätt bra när det gällde att anamma engelsmännens sedvänjor (eller ja, vi spanade in våra bordsgrannar och härmade dem). i övrigt bröt vi mot en hel del jultraditioner. kalkonen stod på bordet redan på julafton och på juldagen var vi bjudna hem till en av martins kollegor som firade jul med sina grannar. vi var femton pers och en blind hund runt bordet (som dignade av tyngden från diverse svensk-finska, grekiska och indiska maträtter). således ett mycket otraditionellt julfirande. men julkaramellerna och dr who slapp vi inte undan.

jenny och martin bor alltså i leicester. jag hade blivit förvarnad om att själva stan inte skulle vara så speciell. kanske till och med lite småful. jag vet inte vad folk jämför med, men jag gillade verkligen stan! förälskade mig speciellt i new walk, en kilometerlång gångväg som anlades 1785 men som följer en äldre romersk väg. när jag gick längs med vägen fick jag sån historiefeeling! jag ville bara ta på mig en riktigt obekväm klänning i sjutton lager (typ såhär), sen på med bahytten och flanera fram och tillbaka.

sen gjorde ju julpyntet sitt också. fast vad en stor installation på torget med alice i underlandet hade att göra med julen var lite oklart.
det finns en liten medeltida rest kvar av stan. eftersom både jag och jenny gillar det här med gamla grejer tog vi martin i släptåg och undersökte saken lite närmare. martin måttligt road som synes.
vi krönte medeltidspromenaden med ett besök i en liten kyrka som heter saint mary de castro. tyvärr kvar i medeltiden också vad gäller åsikter. när vi slog oss i slang med kyrkvärden berättade han att kyrkan tillhörde den katolska grenen av church of england. när vi frågade vad som skiljde mellan den och den reformerta grenen fick vi svaret att den största skillnaden var att kvinnliga biskopar inte var mycket att hänga i julgranen. nähä. men kyrkan var fin i allafall ...