the goldfinch av donna tartt (!!!!)

 nu avbryter jag diverse rapporter från episka roadtrips med detta meddelande: genom übersnälla kollegan bia har jag först av alla på jobbet fått lägga vantarna på förhandsexet av donna tartts nya bok, hurra!

hennes föregående bok, den lille vännen, var en ganska sävlig parentes har jag för mig att jag tyckte när jag läste, men som fjortonåring läste jag den underbara debuten den hemliga historien och blev helt fast. 

när jag var liten spenderade vi minst fyra veckor varje sommar i vår båt, vilket var helt fantastiskt – om vädret var bra vill säga. vid mindre lyckosam väderlek satt vi i den fuktiga ruffen och spelade uno och den försvunna diamanten tills korten gick sönder eller någon tappade bort en tärning. ungefär vid den tidpunkten (vanligtvis en sådär tre veckor in i semestern) brukade antingen fullskaligt syskonkrig på atomkrigsnivå utbryta eller så hotade någon av mina föräldrar med skilsmässa.

vi undslapp i alla fall diverse familjedraman den där fantastiskt varma sommaren 1994. om nätterna var klipporna fortfarande heta av dagens sol och badtemperaturen var så löjligt varm att till och med mamma badade i havet, något jag sett henne göra endast två gånger i hela mitt liv. för mig är boken så förknippad med den där magiska sommaren att den har blivit ett av mina bästa läsminnen så därför kan jag inte annat än att bli helt till mig när det vankas en ny bok av donna tartt. vi får se om den håller hela vägen.