nåväl, efter en färd genom ett hysteriskt grönt mississippidelta nådde vi lagom till solnedgången clarksdale i mississippi. på ytan är det en rätt sömnig stad men gillar du blues har du kommit helt rätt. clarksdale sägs vara bluesens vagga och många blueslegendarer har antingen fötts, bott, träffat djävulen eller dött här.
vi hade hyrt stugor på the shack up inn, ett tjugotal gamla arrendebostäder från 1920-talet som ligger på hopson plantation, som var en av de största bomullsplantagerna i södern när det var i bruk, med nära en miljon familjer som slet ute på bomullsfälten.
husen har namn som crossroads schack, tinth shack eller som här, legends schack.
vi bodde i office schack. efter att ha bekantat oss med verandan åkte vi in mot stan.
där var det dags att bekanta sig med en annan sida av clarksdale, nämligen musiken och maten. vi styrde kosan mot red's lounge – en jukejoint med en svåröverträffad tagline: backed by the river, fronted by the grave. genialiteten i påståendet underlättas i och för sig genom det faktum att red's bor granne med en kyrkogård.om du undrar vad det är som ryker utanför så kan jag meddela att det är en gigantisk grill där jag senare råkade handla ribs för ett smärre kompani. lätt hänt när man besvarar frågan "how many slabs do you want?" med "two" och inte har en blekaste vad en slab är för något. jaja.
vi lyckades få bordet precis vid scenen (eller ja, scen och scen, vi satt typ i knät på bluesorkestern) och blev därför ett lätt byte för diverse sångövningar, dansuppbjudningar och annat som man som svensk upplever med skräck och inte blandad förtjusning.
johanna verkar dock ganska nöjd med uppvaktningen.
sedan blev det dans och allmänt hadiraj. en mycket bra kväll med andra ord.
Inga kommentarer
Skicka en kommentar