ska man gå i indianers fotspår är prio ett att inta en bra frukost. att smälla i sig ett gäng tamales till frukost till vardags rekommenderas nog inte av valfri matmyndighet i sverige, men är man utomlands på semester går det ju givetvis bra för sig.när vi var mätta och belåtna pyste vi iväg mot natchez trace parkway. det är en 444 engelska miles lång nationalparksväg som till stora delar sammanfaller med natchez trace, som i sin tur är en gammal indiansk vandringsled som sträcker sig mellan natchez och nashville. under 1700- och 1800-talet flottade också många handelsmän ner sina varor längs med mississippi för att sedan vandra uppför floden igen.
man måste ju förresten älska det här med att så många vägar i usa är scenic byways dvs man kan njuta av fantastiska vyer, unika företeelser och historiska platser från sitt bilfönster utan att ens gå en enda meter om man så vill. många scenic byways har dessutom utmärkta milstolpar längs med vägen och stannar du på besökscentret kan du hämta kartor där intressanta platser längs med huvudvägen är utmärkta med milesangivelser. då kan du hålla koll på om du missar avtagsvägen till de intressanta platserna, mycket praktiskt!
första stoppet för oss var mount locust historic house. plantaget byggdes på 1780-talet och var ett av femtiotalet stopp längs med natchez trace där man kunde övernatta. som synes på bilderna var det hiskeligt fint, omgärdat av gröna ängar och träd med spansk mossa.
drive through-soptunna. väldigt amerikanskt.
nästa stopp var sunken trace, en bit av den gamla vandringsleden som på grund av användning och erodering sjunkit ner i marken. jag tyckte det var fasligt spännande att se en hederlig gammal hålväg, men de andra var måttligt imponerade. jag antar att det krävs ett visst antal års studier i arkeologi för att bli till sig över saker som inte ser så imponerande ut. birka ser ju tex ut som en enda stor gräsmatta.
nu till det absolut bästa stoppet av alla: ödebyn rocky springs. calle var mycket peppad och gjorde en dabrowski.
idag inte mycket hallaballo, år 1860 desto mer (eh).
av själva staden finns det inte mycket kvar, bara resterna av en gammal cistern och ett rostigt kassaskåp som tillhörde stans postkontor. men det finns en fantastisk metodistkyrka från 1837 som ändå tills för ett par år sedan höll regelbundna gudstjänster. bredvid kyrkan finns den vackraste kyrkogården jag har sett i hela mitt liv. jag kan inte ens förklara hur vackert det var. så där stod vi och gapade ett bra tag tills en familj med tre asjobbiga ungar kom och förstörde friden, då var det dags att dra.
vi avverkade ungefär en fjärdedel av natchez trace parkway, sedan vek vi av mot blues, ribs och världens coolaste boende i clarksdale i missisippi. stay tuned ...
Inga kommentarer
Skicka en kommentar