roadtrip i usa 3: vaggad till sömns av ett tvättbräde i natchez

för att du inte ska tro att jag har världens längsta semester och segar runt hur länge som helst i usa kan jag för ordningens skull meddela att jag numera är hemma i svedala igen. men eftersom jag endast har berättat om ca 2% av själva resan fortsätter roadtrips-inläggen att komma tills antingen du eller jag fått nog.

så, då var det sagt.

på den här fiskmarknaden utanför mobile var det egentligen tänkt att vi skulle åka på träsktur men båtturen var inställd på grund av en svensexa. vi hängde läpp ett tag men bestämde oss för att göra det bästa av saken, nämligen äta lunch. att åka från louisiana utan att ha ätit en po' boy är nog inte lagligt, så vi beställde in varsin macka och lät oss väl smaka. som synes är mackan ganska chosefri; vitt bröd, majonnäs, friterade räkor, grönsaker och pickles. den som letar efter något i matväg som inte är friterat får leta länge i södern, herreminje vad de gillar att fritera saker där.

målet för dagens etapp var natchez i mississippi. där tog vi in på the mark twain guesthouse, byggt på slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet och således ett av de äldsta husen vid mississippifloden. under 1800-talet angjorde många flodpråmar natchez och den lilla gatan närmast stranden var känd för sitt hallabaloo och sina smått ljusskygga aktiviteter. huset har bland annat varit en bordell, bar och handelsbod. det var också resans klart billigaste boende – för 55 dollar fick vi två rum (varav ett påstås ha bebotts av ingen mindre än mark twain himself).


när vi tröttnade på husets tidningsutbud var det bara att traska en trappa ner till baren. där drack vi öl och lyssnade på livemusik tills att klockan blev mycket och jag sa tack och godnatt till de andra. sömnen infann sig dock långt senare, då fördelen med att ha en bar i samma hus som sitt boende genast upphör så fort man befinner sig utanför den. men att bli vaggad till sömns av ett tvättbräde var ju rätt härligt det med.

nästa mål: natchez trace parkway!