dissad av telefonförsäljaren

lektion ett i hur man lyckas med konsten att bli dissad av en telefonförsäljare på jobbet och inte tvärtom:

– hej jag heter xxx och ringer från företaget xxx. jag ser här att du är marknadsförare på pocket shop och bokus.
– nej, vi är faktiskt två stycken emma danielsson. den ena är marknadsförare på bokus och den andra, dvs jag, är marknadsförare på pocket shop.
– jaha, ojsan. får man verkligen vara två med samma namn inom samma bransch och samma yrke? jamen, då var det ingenting. hejdå.

klick.

sexpack september

bränner av ett sexpack musik september som sig bör. favoriten är raptures "it takes time to be a man". vet inte om det är hallelulejat på slutet som gört, men glatt och härligt är det i alla fall. är du extremt arg kan dessutom "clockwork chartreuse" av loudon wainwright III vara något för dig.

en överdos i sepia

jag vet att jag går mäklarnas ärenden när jag länkar till den här bostadsannonsen och lägger upp de här bilderna – men jag kan inte låta bli. just när man trodde att man sett allt i bostadsannonsväg – från en lägenhet helt inredd i musse pigg till snirkliga spår i frukt över hela lägenheten – dyker den här fullkomligt fantastiska annonsen upp för alla som tycker att ju förr var desto bättre.

jag tycker att kvinnan till vänster är sjukt lik paris hilton. fast det vore ju rätt orimligt om det var hon. men om de inte är paris hilton, vilka är dessa människor då? jag har svårt att tro att de är säljarna. är det mäklare? eller har mäklarbyrån till och med hyrt in statister?

alltså, de här detaljerna ger mig gåshud, habegär och ångest för att jag inte bor i jönköping. det sistnämnda trodde jag aldrig att jag skulle tycka. men någon gång ska vara den första.

ingår lösöret? exempelvis mannen i hatt? nehej, inte det. inte ens hatten? komigendå, schyrre.

typ lite såhär hade jag tänkt inreda mitt vardagsrum. lite wunderkammer med uppstoppade djur och foster i glasburk möter professorsbostad. tyvärr har jag gått bet på panelen, men murriga tapeter och en uppstoppad ekorre, check! vid närmare eftertanke kanske jag skippar fostret i glasburken. jag kanske kan byta mot en tavla med uppnålade fjärilar istället..? sånt är ju lagom äckligt.

köket. åååh, köket!

ett likadant skåp till vänster har jag uppsatt i mitt eget badrum. och på landet som numera inte är mitt längre hade vi en liknande tvättkommod. åh, jag saknar det! (och förlåt för de helt sjuka radbrytningarna. jag försöker bli vän med nya blogger, men det går sådär har jag märkt.)

var är ingången till skogen?

söndagens mest minnesvärda kommentar: "var är ingången till skogen?". söndagens outfit. söndagens multitasking: dricka kaffe samtidigt som man letar svamp. söndagens artyfartybild. söndagens sällskap. söndagens fångst. söndagens middag.

en feztlig kräftskiva

om man gillar materelaterade festligheter i goda vänners lag men inte har lagat mat på en sådär sju år är kräftskiva en bra mjukstart. bara att köpa femtio meter förlängningssladd, dra el från tvättstugan och upp med lite härliga lyktor.

duka upp med lite asätare och ostpajer skjuts in i ugnen (och hoppas på att folk har kittat upp med ordentliga mängder snaps om de skulle visa sig vara oätliga i nyktert tillstånd).
... och så en cigg på maten efter det.
lusthuset på gården är från 1700-talet och hämtades på 30-talet medelst hästsläde från färgargården som ligger några kvarter bort. i lusthuset finns väldigt fina spänntapeter och en fin takmålning. superwaste egentligen eftersom vi hyresgäster främst använder huset för förvaring av grillar och utomhusmöbler.

när det är extra festligt tar björn på sig fezen.

björns stenhårda grepp om musikutrustningen är dock konstant. om björn får välja (vilket egentligen är fel uttryck eftersom han alltid tar musikkommandot) blir det världsmusik för hela slanten och lite till.

johanna och kat verkade dock inte misstycka.

johanna verkade faktiskt rätt upprymd. osäkert om det har att göra med björns musikval att göra.

skivan fortsatte långt in på natten, men det här var sista bilden i kameran där sans och skärpa behölls.
tack och hej!

yours truly – numera även på bokomslag

det är aldrig för sent att bli en cover girl. i mitt fall tog det i runda slängar 31 år – men den som väntar på något gott och så vidare.

men hur i hela friden gick det här till? jodå. de kritiska punkterna listar jag nedan:

1.  man måste vara beredd på att spendera minst 50% av sin lediga tid i provhytterna på beyond retro, provandes fluffiga bröllopsklänningar och andra maränger. här vet jag faktiskt bara en person som kan överträffa mig och det är helen alfvegren. kvinnan borde få livslång rabatt så som hon (med all rätt) lovebombar stället!

2. alltid. alltid. alltid. ha kameran med.

3. trakassera sina facebook- och twittervänner med så många bilder att någon till slut säger "okejdå, du får väl vara med på ett bokomslag då".

nu har jag fått blodad tand slash hybris, så ehhrrm, är det någon annan som känner ett extremt behov av att ha mina bilder på en bok eller något annat kommersiellt går det bra att kontakta mig.

vill du använda mina bilder till något icke-kommersiellt artytjohejsan går det alldeles utmärkt att ladda ner bilder från min flickr. nästan alla bilder (förutom dem med folk på) är licensierade under en creative commons-licens som gör att du får sprida och remixa mina bilder för icke-kommersiellt bruk om du uppger att det är jag som har tagit den. bra va?