03 mina föräldrar

den här bilden är från state library of new south wales. klicka på bilden för att komma till källan.

min mamma träffade min pappa för första gången när hon var 15 och pappa 16. mamma hade ett bra läshuvud och ett gott språköra. men eftersom pappa gick i den långsammare tyskaklassen misslyckades hon med flit på proven så att hon skulle hamna i pappas klass. pappa var inte skolmotiverad, men eftersom han hade en sträng pappa och ett borgerligt arv att förvalta blev han ingenjör. mamma blev inte tvingad till något alls, hennes mamma var fullt upptagen med att klara vardagen med lika många jobb som ungar.

mamma och pappa gifte sig. borgerligt. pappa i stora polisonger och skjorta med breda slag. mamma i gul kortkort klänning. varken mormor eller farmor och farfar var med.

pappa skulle jobba utomlands. mamma hade precis fått jobb, men hon följde med
ändå. mamma gick hemma om dagarna, lärde sig felfri spanska men hade ingen att prata med. på jobbet hade pappa hade många att prata med, men det där med att böja verben var inte hans grej. han sa verbet i infinitiv och lade sedan till tempus för tidsorienteringen.

de kom hem till sverige igen. de hade en dotter och fick strax en till. sedan började mamma att jobba. tills hon blev sjuk och slutade jobba. hennes arbetsgivare hade inget till övers för sjuklingar och lite senare bytte mamma ilska mot bitterhet. och ännu lite senare bytte hon bitterhet mot katter. en hel drös faktiskt. det gjorde henne glad och pappa lite mindre glad. men när pappa slutade jobba tyckte han nog det var rätt skönt att skingra tankarna med lite fru- och katt-maintenance. för det var nog mycket av pappa som försvann när han inte fick gå till jobbet om dagarna.

om mamma och pappa hade vuxit upp idag kanske saker hade sett annorlunda ut. kanske hade pappa fått lyssna på sin egen röst och bestämma själv vad han skulle bli. kanske ett jobb där något växte fram med hjälp av sina skickliga händer. kanske hade någon uppmuntrat mamma att läsa vidare och vem vet var hon hade slutat då.

men om de fick en chans att välja tror jag ändå att de hade valt ett liv tillsammans. bandet som knyter dem samman består av 47 års aktiva val av varandra. 47 års gemensamma erfarenheter, bra som dåliga.

tajtare än syskonskap och frivilligare än blodsband. det är inte kattskit det.

translation:
a text about my parents. use google translate, plz.

@dolores

i fredags var jag på fest. min vän kentson hade startat eget tillsammans med kompanjon och det ville vi såklart fira.


vi fick små klisterlappar där vi fick skriva vad vi hette, vad vi var och vad vi ville. min vän björn var ensam och ville kanske prata med någon.


bagarn var glad i sina röda pantalonger.




vartefter kvällen led körde vi festen sittande. som de hårt arbetande nära-trettio-eller-över-trettio vi är var vi såklart lite trötta efter arbetsveckan. rock 'n' roll ...

men trevligt hade vi såklart. om än ännu lite tröttare dagen efter.

translation:
my friend kentson kickstarted his new company by having a party. very nice!

arbetsskaderelaterat

det är bråda tider på jobbet, därav styvmoderlig behandling av nostalgifabriken. hemma kan man inte heller slöa eftersom att-läsahögarna nästan sträcker sig mot taket (det här är två av dem. resten är utspridda lite varstans i lägenheten). nu måste högarna betas av, annars kommer jag snart drunkna i böcker.

arbetsskadad, jag?

translation:
busy week at work. no time for rest at home either because of my "to-read-piles" in my apartment. if i don't want to drown in books in the future i'll better start reading right now!

sexpack november

efter att ha gått runt på jobbet och varit trötter hela dagen har jag opassande nog fått oanade pigghetskrafter på kvällskvisten. lugnar ner mig med ett sexpack musik.

translation:
a six pack of music for those of you who have spotify.

02 min första kärlek

min första kärlek träffade jag utanför ett tält på lollipop. det var året johnny cash spelade. inte för att jag brydde mig om någon äldre herre klädd helt i svart egentligen. jag var väldigt mycket indiepop och såg mest fram emot att se primal scream, spiritualized och chemical brothers.

jag var sjutton. han var tjugoett och såg ut som damon albarn i blur. det var dagen efter festivalen och vi satt utanför tältet och pratade, skrattade, såg hur området sakta avfolkades på människor. sedan sa vi hej då till varandra. inte ens ”vi hörs”.

jag visste att han jobbade på posten i grannkommunen. så en dag två månader senare tog jag mod till mig, ringde dit och frågade om han jobbade där. han skulle precis gå från jobbet, ”men om jag tar ditt nummer så kan jag ringa när jag kommer hem”. ”jaha”, tänkte jag, ”det var det, vi hörs”. prick fem minuter senare ringde han. han var andfådd, hade sprungit hela vägen hem.

det var jag som gjorde slut. på fyra år hade vi hunnit flytta ihop. göra slut, bli ihop igen, göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen.

på fyra år hade han hunnit dricka mycket öl, vin och sprit. vara försvunnen i dagar, både hemifrån och från jobbet. ångra sig väldigt mycket. tills nästa lön.

på fyra år hade jag hunnit ringa väldigt många samtal till hans vänner och undrat var han var. hunnit scanna oräkneliga ölställen om han möjligtvis satt där. hunnit titta många gånger i min kalender där jag förde någon slags statistik på hur många bra dagar som gick på de dåliga. sen en dag fick det vara nog.

om jag som trettioåring fick hälsa till mitt tjugoettåriga jag så skulle det vara att allt ordnar sig till slut. och, herregud kvinna, börja lyssna på johnny cash någon gång.

translation:
theme two in the blog challege. about my first love who in his turn loved alcohol a lot.

en lördag med polaroid sx 70 och charles & ray eames

på rävjägarns blogg hittade jag den här fantastiska reklamfilmen om mitt senaste loppisfynd, en polaroid sx-70, som jag bara måste dela med mig av!

början av filmen är en snygg uppvisning av kamerans nästintill obegränsade användningsområden och någonstans i mitten övergår den i en teknisk genomgång (där jag kanske inte tittade lika uppmärksamt ska erkännas). ett stort plus för det något besynnerliga valet av musik och för den designintresserade kan tilläggas att charles & ray eames medverkar.



translation:
in rävjägarn's blog i found this commercial of my latest thrift find, a polaroid sx-70 camera, starring charles & ray eames.

01 presentation av mig själv (eller nostalgifabrikens längsta inlägg hittills)

hemma sjuk idag. vad göra? har ju aldrig hakat på såna här kedjebrevsliknande bloggutmaningar, men någon gång ska vara den första. med inspiration från bland annat om kläder som är vackra och kulturgryningen kör vi på 30 teman i 30 dagar.

jag är alltså trettio år och arbetar med marknadsföring i en bokhandelskedja. jag bor i stan och har två katter som heter rutan och tårtan och en sambo. den ena katten älskar jag för att den är tjock, lojal och timid. den andra katten älskar jag för att den är söt som socker, trots att den har världens mest missunnsamma attityd. min sambo älskar jag för att han är allt det jag inte är, typ lugn och tyst. för en utomstående är nog mitt liv den typiska söderklyschan. bortsett från att jag inte kan baka surdegsbröd (eller något annat bröd heller för den delen). och att jag inte har barn som heter som en liten pensionär.

när jag var liten kallades jag generalskan gustav fjun. fjun för att jag var kal på huvudet fram till två års ålder ungefär. generalskan för att jag var väldigt bestämd av mig. jag inbillar mig att jag har blivit mindre bestämd i vuxen ålder, men det får nog släkt och vänner avgöra.

har varit en riktig typisk duktig flicka – gått genom skolan och ässat i varenda ämne. på typiskt duktigflickmanér har jag mestadels fokuserat på de stunder jag inte ässade (som tex att jag i tredje klass missade fullpotten på ett rättstavningstest i för att skrev ”restaurant” istället för ”restaurang”) och glömt de övriga 99% där jag faktiskt var alldeles helt fantastisk. till och med under tonåren, då mina föräldrar trodde att jag låg aspackad i någon park, satt jag hemma i godan ro hos kompisar, drack te och filosoferade om livet.

i riktiga livet är jag lite mer cynisk än vad som framgår här. förmodligen på grund av insikten ”nice girls finish last”. försöker mota cynismen i grind på två sätt:

1) bli sådär härligt tuff och självsäker genom att hårdplugga böcker som nice girls don’t get the corner office (ehhrrrm, en del ränder går aldrig ur,).

2) min blogg. nu blir det lite härligt flummigt här: jag skapar mitt alldeles egna rum där stress, hets, prestationsångest och konkurrens inte finns. därav gullegullet och tussitusset och hej vackra bilder och så vidare. lite cheezy, jag vet, men jag tror det är viktigt att ha lite gullegull och trevligheter i sitt liv.

till sist:
förmodligen lynchvarning att tycka, men jag tycker att jag har ett alldeles underbart sinne för humor. roligast av dem alla är jag själv. möjligtvis med undantag för min väldigt humoristiska vän jenny.

translation:
i'm doing a blog challenge with 30 themes in 30 days. this is the first theme: a very long text about myself. so long that i'll have to ask you to use google translate instead.

den som planlöst surfar skall finna

känner mig lite krasslig idag. då är det tillåtet att bädda ner sig i sängen och hänge sig åt slösurf deluxe på flickr. hittills har jag hittat några fantastiska porträtt av geishor och maikor, en del ganska otraditionellt avporträtterade måste jag tillägga. (det sistnämnda får mig att låta som någon slags expert på japansk kultur – det är jag förstås inte. men det är ju kul att ha åsikter).






klicka på bilderna för att komma till källan.

translation:
i'm feeling unwell today. a perfect opportunity to put myself in bed and focus on some serious flick-surfing. so far i've  found these extraordinary portraits of geishas and makos. quite non-traditional i might add (now sounding as some expert of japanese culture – which i'm not. although, it's fun to have opinions).

trakasserar omgivningen med mina "fynd"

butikslokalen bredvid mitt jobb rensar ut och lämnar stora osorterade högar av byggmaterial och saker på gatan utanför. då rycker det i fyndtarmen må du tro. hittills har jag hittat ett kamerastativ (som väl hemtaget visade sig inte passa till min kameramodell) och i fredags hittade jag den här.


först trakasserade jag två polska byggjobbare med frågor om jag fick ta resväskan. men eftersom de varken kan ett ord svenska eller engelska blev det lite förvirrat där ett tag. till slut tog jag bara väskan och sa "yes?".

sedan finns det saker som inte behöver översättas. när jag släpade iväg väskan hörde jag att den ena killen tyckte jag inte riktigt hade alla hästar hemma. den andra instämde till fullo.


släpa iväg väskan, ja, var? eftersom jag var så nära jobbet tänkte jag att jag lämnar den där. en liten kortis.

senaste gången jag släpade dit några andra s.k. fynd slutade det med att jag upprepade gånger ombads ta hem mina två frisörstolar som hade kamperat på jobbet i cirka ett år. vill du reta gallfeber på chefen, ja, watch and learn!


med snälltåg till stockholm c, men snart blir det slutstation hemmet. hur jag ska lyckas smuggla in denna rätt ansenliga pjäs i mitt hem utan att bättre hälften (som inte uppskattar fynd lika mycket) märker, ja, det får jag fundera vidare på. tips emottages tacksamt!

translation:
the shop next to my working place is refurbishing, leaving lots of piles with building materials and interesting things on the street. i found this suitcase outside and asked some of the polish builders if i could have it. despite the language difficulities, i could tell that they found me a bit peculiar. i have now left the suitcase at my job. the last time i left some of my findings for a "short while" at work, it resulted in my boss for over a year insistently and repeatedly told me that i had to take home my two barber chairs. although, the most crucial stage in my thrifting adventures is taking it home to my (not so very amused) boyfriend. to be continued ...

bagarn is back!

det har varit tyst om bagarn på senaste tiden. men i veckan slog han till igen med en smått ekivok hälsning på sin trottoarpratare.

tidigare hälsningar kan läsas här, här och här.

analog historypin på flickr

kvällssurfade runt lite planlöst på flickr och hittade de här bilderna. det är samma idé som historypin, som jag berättade om här, fast i analog form så att säga. här är några favoriter.







klicka på bilderna för att se vem som fotat.

translation:
spent some time this evening to surf on flickr and found these historypin-ish analogue photos. here are some favourites.

boardwalk empire

har fått av en släng av måndagskoman idag. doktorn ordinerar boardwalk empire-pepp. två teskedar gangster, blanda med en tesked jazz. tillsätt en gnutta fina kläder och utmärkta skådespelarinsatser (såklart, det är ju ändå hbo vi talar om). och som bonus är omar från teveserien the wire med också. inte som omar förstås. men ändå inte så långt ifrån verkar det som. båda är som på fel sida av lagen liksom.

det finns ett gammalt talesätt som lyder såhär: finns det teveserier finns det hopp om att man överlever ytterligare ett vinterhalvår.

translation:
having a bit of a monday coma today. to cure that, the doctor prescribes boardwalk empire-pep. two teaspoons of gangster, mix with a teaspoon of jazz. add a bit of beautiful clothing and excellent acting skills (it's hbo after all). and, as a bonus, omar from the teveseries the wire has a role in boardwalk empire also. well, not the character omar, but judging on what i've heard, the characters don't differ that much actually. both are on the wrong side of the law.

there is an old saying that goes: if there's teveseries to watch, there's hope on surviving winter.