det här fick mig att börja gråta

dags för del sex i helens bloggkalender: "det här fick mig att börja gråta".

svaret på det är i stort sett vad som helst dagarna innan lingonvecka. jobbet, nån som tränger sig i tunnelbanan/i kön på ica, nån som säger något snällt/dumt, trötthet, en bok, lyckoruset när man tränar, ett rörande blogginlägg, ja, you name it. innan jag fattade vad det berodde på var det svårt, nu är det bara att omfamna skiten och trösta sig med att det som känns motigt idag kommer vara avlägset dagen efter.  nästa del är "den bild jag är mest nöjd med"

den finaste kramen jag har fått

helens bloggkalender går vidare, och genom att posta två gånger på samma dag (aldrig hänt tidigare!) är jag nu ikapp dagens tema som är "den finaste kramen jag har fått".

fast jag vill ändra lite på't och istället berätta om den finaste kramen jag har fått ge under året. den gick till min äldsta och goaste vän lisa som i helgen berättade att hon ska bli baby mama i april. jag är så himla glad för hela familjens skull!

imorgon blir det eventuella rysligheter på temat "det här fick mig att börja gråta".

skämskudden åker fram när jag avslöjar låten jag lyssnat mest på under 2013

här tror man att man har en ball och indie musiksmak när det i själva verket visar sig att man har lyssnat sönder justin timberlake, bruno mars och eh ... anton ewald? jag ber om ursäkt. haim är det i alla fall inget fel på, och som tur var hamnar de på en solklar etta.


här kommer en polerad version av mina handplockade favoriter för året. nu är ju jag lite partisk men listan är hur bra som helst, jag lovar.

nästa avsnitt i helens bloggkalender kommer alldeles strax, stay tuned ...

mitt starkaste minne från 2013 och det gulligaste djuret jag träffat under året

oupps, har visst hamnat på efterkälken med bloggkalendrandet, så jag river raskt av dag två och tre för att komma ikapp.

mitt starkaste minne från 2013 är odiskutabelt den fantastiska kvällen vi spenderade i clarksdale, mississippi, i de gamla plantagestugorna på shack up inn och på red's lounge – en alldeles tvättäkta juke joint. det var en sån där kväll när stämningen helt enkelt var magisk. (och förlåt för mitt masspostande från roadtripen i somras, men nu är jag snart klar. till mitt försvar kan sägas att hösten mestadels har gått ut på att överleva en kvällskurs på berghs, vilket innebär att det enda du har missat är plugg, plugg och ännu mera plugg.)



det blir såklart delad förstaplats för mina egna katter rutan och tårtan när jag korar det gulligaste djuret jag träffat under året. detta är två damer med helt olika personligheter och ibland undrar jag hur i hela friden de står ut med varandra. men uppenbarligen är tårtans hetsiga temperament och rutans flegmatiska uppenbarelse något som ändå funkar tillsammans.


andra gulliga kandidater var ättlingarna till ernest hemingways sextåiga katter som jag hälsade på i key west samt ett gäng urkonstiga men härliga manatees som jag fick äran att umgås med i homosassa springs, florida.

två djur jag lätt kunde ha sluppit 2013 är skorpionen som kilade runt på gatan och gänget leguaner som bodde i gravarna på en kyrkogård i key west, brr ...

en kort recension av den bästa boken jag läst i år

äntligen december! fram till jul är det den bekväma bloggarens (det vill säga jag) guldålder. vid den här tiden på året svämmar bloggvärlden nämligen över av julkalendrar med smarta bloggteman och vips så har man inspo till 24 bra inlägg. det här året har eminenta helen knåpat ihop en julkalender som jag givetvis ska försöka hänga med på. haka på du med vettja!

första luckan är en kort recension av den bästa boken jag har läst i år. då får det nog bli s/y glädjen av inger alfvén. två familjer under olika tidsperioder ger sig ut på världsomsegling medan relationerna och [insert valfri segelbåtsattiralj] knakar ikapp. det är en elegant och lättläst bok som inte skriver någon på näsan, en riktig relationsbladvändare alltså. om du gillade den fantastiska maken av gun-britt sundström kommer du nog gilla den här också.

jag har den fantastiskt fina utgåvan med omslagsillustration av liselotte watkins, bara det är ju en anledning att läsa boken.

roadtrip i usa 13: vi undersöker savannahs open container laws

 när vi kom intuffande till savannah, söderns pärla, hade mörkret redan fallit. men det hindrade oss inte från att nöjt konstatera att thunderbird inn, som vårt hotell hette, inte kunde se mer ut som ett tvättäkta motell. det ligger lite i utkanten av staden, men till skillnad från i princip alla andra motell i usa så ligger det faktiskt på gångavstånd till stans centrum. mycket praktiskt om man vill svänga ett par bägare utan att behöva trixa med taxi eller en designated driver, vilket vi såklart ville.

medan calle njöt av motellets faciliter och kurerade en begynnande förkylning gick vi andra ner till stan och hamnade på hang fire, ett mycket trevligt ställe packat med hög musik och en massa folk.

 precis som i exempelvis new orleans är savannah en stad med frikostiga open container laws, vilket innebär att det är fritt fram att dricka alkohol på gatan. vi var inte sena med att ta seden dit man kommer.

 efter att ha druckit lite öl och tittat på stans coola cykelgäng och lite akrobatiska konster var det sedan dags att gå hem. man måste ju spara sig för fjärde juli!

roadtrip i usa 12: dåligt samvete i charleston, south carolina

naturen är obegripligt vacker, maten är fantastisk, människorna är gästvänliga och det är bara några av anledningarna till att jag älskar den amerikanska södern. fast jag kan inte låta bli att känna mig dum för att jag också turistar bland övervikt, trailer parks och inkomstskillnader. eller som det här att turista på ett plantage. här går jag runt och frossar i skönheten av en fysisk manifestation av ett ekonomiskt system som på ett grymt sätt förtryckte människor liksom.

är den här känslan något typiskt svenskt? eller är det bara politiskt korrekta nervösa funderingar av en trettionånting–södermalmsbo med lite för många högskolepoäng i humaniora?