lilla rekan

tre anledningar till att jag aldrig kommer bli en bra martha stewart.

1. när gästerna kommer har jag i bästa fall precis börjat med maten.
2. så fort jag bjuder mina gäster på välkomstdrinken förlorar jag allt intresse för att slutföra matlagningen. det är ju så mycket roligare att drickavinochpratalite än att laga mat.
3. när jag äntligen är klar med maten är det försent att presentera den på ett trevligt och härligt sätt.



tur att det finns någon annan i min bekantskapskrets som fyller martha-kvoten.



och tur att man blir bjuden.



alla har sina egna sätt att äta kräftor på. tomas radar till exempel upp sina uppätna kräftor som troféer.



oavsett hur vi åt blev vi i alla fall riktigt mätta och belåtna. delvis tack vare en helt fantastisk efterrätt i form av en plommon- och persikopaj som jag tyvärr glömde bort att fota. (hej, jag har blivit min mamma som fotar sin dukning, maten och rabatterna hemma. fast jag är värre för jag leechar på andras arbete).



hanna pustar ut efter väl genomförd kräftskiveinsats.



sen var det ju dags att tänka på refrängen och så vidare.

sexpack juli

istället för att säga att jag är slarvig och inte riktigt kan hålla ordning på månaderna kan vi väl säga att jag gör er en tjänst och förlänger sommaren, ok? här är i alla fall ett sexpack musik för juli månad.

korv och öl

efter en semesterdiet på korv och öl var det idag dags för höstens första träningspass. nya bottenrekord uppnåddes. efteråt tröstade jag mig med korv och öl (och gurkmajonnäs).

hej små hundar

hej små hundar.



för er skull fastnade jag i säkerhetskontrollen på väg hem.



ja, ni såg ju själva tullkontrollantens misstrogna min.



och den där blicken hon gav mig som friade mig från all god smak i hela världen.

men jag tycker ni är toppen. bara så att ni vet.

augustikväll

kvällarna börjar bli kortare.



så man får passa på att krama det sista ur sommaren.





och ur baginboxen rosé.





augustikväll byts snart mot novemberkväll.

så världsvan är jag ...

... att jag plockar med mig halva hotellrummet när jag har chansen att bo på femstjärnigt.

men jag lämnade i alla fall rakhyveln, balsamet, halsgurglet, tvålarna och tvättsvampen.

a place called fog city

slutdestination på vår kust till kust till kust-resa var san francisco, också kallad fog city. mäkta populärt på helgerna verkar det som, de få motell som inte var fullbokade hyrde ut sina rum till den här resans saftigaste priser.





första frukosten i san francisco åt vi på en hederlig gammal diner. den första på hela resan faktiskt. dinern that is, inte frukosten.



efter att ha förflyttat oss medelst bil största delen av resan var det skönt att få sträcka på sina krumma ben och promenera runt lite. som att kolla in konstiga frukter i chinatown till exemel.



eller spana in våghalsar på husfasader ...



och katter i skyltfönster ...



och fina hus i the haight. tror inte att det bor många hippies kvar i de här husen direkt.



sen är det ju alltid kul att kolla folklivet.



när man tröttnat på att gå kan man åka kommunala färdmedel. att överhuvudtaget se något på hjul där det satt fler än en person gjorde mig väldigt glad. ännu gladare blev jag när de var så här snygga.



och så kan man fika och ta itu med semestersurdegen: skriva vykort.



lycka är också att få gå i ett par ordentliga second hand-affärer. i den fantastiska butiken mystery mister på haight street köpte jag ett par bokstöd i form av cocker spaniels som inte går av för hackor (men som dock grävde ett rätt bra hål i min plånbok).



och sedan kollade vi lite baseboll. ganska otippat för att vara jag. men det var faktiskt rätt roligt.



fast mest för själva upplevelsens skull. höra någon waila nationalsången på planen innan matchstart, äta pretzels, kolla in den totala avsaknaden av huliganism och, hallelujeja, kunna gå på toa när man ville. jag har nog aldrig sett så mycket tjejtoaletter i hela mitt liv. STORT plus i kanten där.



ja, det var den semestern.



hem till det här igen.