ja, vi kan väl börja med att vi råkade köra lite för långt söderut i jakt på en omtalad fiskeby, så vi fick en ganska lång resa tillbaka till vila de frades där vi hade hyrt ett litet hus för natten. vår airbnb-värd hade endast lämnat fragmentariska uppgifter om sina whereabouts för kvällen: jag jobbar i ett restaurangstånd på en lantbruksmässa som ligger bakom supermercadot, går inte att missa.
jodu, det gick alldeles utmärkt att missa, tackar som frågar.
men allt var förlåtet dagen efter när vi vaknade upp i ett hus med denna trädgård. apelsinträd, bougainvilla, vinrankor, kaktusar och kanot, det enda som behövs för att göra mig glad!
vi fräschade till oss och begav oss ut på frukostjakt. detta var det bästa vi kunde åstadkomma.
medan vi drack vårt kaffe och åt våra sötsaker of choice konstaterade vi snabbt att här fanns inte så mycket att göra, så vi packade våra väskor tämligen omgående och satte kurs mot évora som är en förtjusande trevlig liten medeltida stad.
bara det faktum att man på fullaste allvar har denna skyltning i en fotoateljé gör mig synnerligen välvilligt inställd.
det skålar vi för!
hannas överexalterade min beror på att i den vita påsen vid hennes fötter ligger, enligt hennes utsago, "den mest perfekta blå-vita porslinsskålen någonsin". de andra två är av oförklarlig anledning inte lika imponerade.
i évora finns det inte så himla mycket att göra förutom att strosa runt och glo på hus. min favoritsysselsättning.
eventuellt även hannas som synes av bildbeviset nedan, näst efter blå-vit porslinsskålshopping förstås. när jag tänker efter är det sistnämnda också är en av mina favoritsysselsättningar. great minds och så vidare.
när vi var trötta på vita hus med gula kanter, dvs redan dagen efter, var det dags att åka till lissabon, mer om det i ett separat inlägg!
Inga kommentarer
Skicka en kommentar