den rafflande fortsättningen på vad som hände efter kräftisen på julita

vaknade upp i arla morgonstund. kissnödig, vilket alltid är ett smärre projekt eftersom man måste smyga ner för trappan och kvista över grusvägen till dasslängan för att få fason på saker och ting. men när jag var tillbaka i värmen igen smällde jag av denna ljuvliga bild på lite morgondimma.
lite senare på dagen kom de kräftskivedeltagare som hade sovit hos hanna och richard förbi på lite hederligt kafferep. vi diskuterade vad som var godast av finska pinnar och mandelkubb. har redan blivit anklagad för att bända på sanningen på den här bilden från instagram, så vågar inte säga vilken kaka som gick vinnande ur striden.
sedan åkte vi och badade. vi ville vara lite nytänkande och inte åka till det gamla vanliga badstället, utan satsade på badet vid herrgården. fullt av alger. nästa ställe var vagt beskrivet av grannen och då hamnade vi först på en rastplats vid en sjö som gav true detective-vibbar och sedan, efter konsultation av kartan, på ett badställe som vi delade med ca en miljard andra. eftersom allt detta tagit två timmar istället för tjugo minuter kände vi att här fanns ingen tid att förlora, så plums i plurret!


katarina dök som en elitsimmare.
vi andra, not so much.

sedan åkte vi till pizzerian i julita (som passande nog heter venezia, precis som närmaste pizzerian hemma i stan) och beställde hämtpizza. passade på att fota fin bil i väntan på att de skulle bli klara.
när pizzan var uppäten var det dags att packa ihop allt och åka hem.
en finfin helg på landet var till ända.

kommande festligheter vecka 39

det var länge sedan jag drog till med en summering av den kommande veckan, here goes:

på måndag (som är idag) har jag besökt frisören för en välbehövlig klippning. senast jag klippte mig var i våras och då blev jag plötsligt författaren donna tartt, inklusive stursk min. förutom att jobba jobbet som vanligt firade vi min kollega som fyllde år i helgen och jag har även hunnit träna power hour som är min nya träningsfavorit. det går ut på att göra en massa olika övningar med en medicinboll. jag gillar att man antingen kan välja en lätt boll och satsa på kondition eller en tyngre boll och satsa på styrka, så man kan variera efter tycke och dagsform. skulle även ha dinerat och ölat med eller kanske inte, men krasslig som hon var ville hon spara på krafterna till bokmässan. helt förståeligt. istället har jag lagat sista rätten i linas matkasse som kom förra veckan. rostad blomkål med nån slags currygryta, ganska gott faktiskt. och definitivt billigare än mat på stan och tusen öl.

på tisdag ska jag planera en butikskampanj och sedan har jag avstämning med högsta hönset då vi går igenom aktivitetsplanen för 2016 och spikar budgeten. ska också försöka hinna göra det sista på en manual för våra affischbeställningar och skicka ut den.

på onsdag har vi regionchefsmöte och på kvällen svidar jag om och går jag på tidningen plazas födelsedagsfest.

på torsdag börjar bokmässan, men jag är kvar i stockholm och jobbar vidare med vår butikskampanj. på eftermiddagen har jag ett möte på kulturhuset. kvällsaktiviteten består av fler festligheter i form av ett vernissage för absolut vodka på vin- och sprithistoriska museet.

på fredag pular jag med småsaker som jag brukar göra och sedan är det dags för ett stycke lunchpass med skivstång. kanske att jag får med mig någon kollega också.

helgen är än så länge helt oplanerad. jag tänker mig frukost i timmar och småfix och pul hemma, känner att det är så välbehövligt.

räknade ut att den gångna lördagen var den första på fem (!) veckor som jag sov i min egen säng. och alla ni som vet hur mycket jag älskar att vara hemmakatt förstår att det tär på krafterna.

update: glömde att vi ska åka till mockfjärd den här helgen. det är iofs ganska trevligt det med.

vid en passkontroll i makedonien

det finns en massa saker jag sällan skriver om på bloggen. politik till exempel. jag har såklart min bestämda uppfattning om saker och ting, men tycker det känns konstigt att slänga in politiska brandtal mellan loppisfynd och utflykter. dessutom har jag sällan något nytt att komma med, för jag tycker precis likadant i frågor om feminism och miljö och annat som alla andra bloggande söderhipsters gör. och de uttrycker allt så mycket bättre.

men den senaste tiden har jag tänkt mycket på en tågresa jag gjorde 2008. den som gick från keletistationen i budapest, via serbien och makedonien och slutligen till athen.

på nattåget från belgrad stormade barn omkring, matsäckar åts och nattsömnen stördes av högljudda skratt och spring i korridorerna. och någonstans vid ett stort böljande solrosfält på landsbygden i makedonien saktade tåget in och alla resenärer fick gå av och ställa sig i en ändlös kö. tystnaden bredde ut sig medan en uniformsklädd man samlade in passen.

olustkänslan växte ju närmare han kom. i mitt huvud gick jag snabbt igenom allt jag någonsin kan ha läst om att lämna ifrån sig pass utomlands. är mannen ens en passkontrollant? och om man nu vill jämföra pass med ägaren, är det inte bättre att jämföra på plats istället för att ta med sig dem till ett undangömt rum?

det visade sig att jag inte behövde oroa mig. när passkontrollanten stod framför oss räckte det med en enda blick på framsidan av mitt och tomas pass och det var tydligen det. vi var de enda på tåget som inte behövde lämna ifrån oss våra pass.

efter en noggrann genomgång av id-handlingarna, som tog flera timmar, fick vi äntligen åka vidare. medan tåget rullade ut från stationen såg jag en storgråtande amerikansk tjej med backpack som satt på bänken vid stationshuset. för henne slutade resan där.

idag gör många människor samma resa jag gjorde, fast till fots och i omvänd riktning. inte för sitt nöjes skull, utan för överlevnad. och utan ett vinrött, fröjdigt eu-pass att vifta med.

jag läser om deras öden och deras berättelser blandas ihop med mina egna minnesbilder av obarmhärtig värme och ändlösa solrosfält. och allt kommer så fruktansvärt nära.

jag får dåligt samvete för att jag tydligen behöver mina egna minnen för att inse vidden av en flyktingkatastrof som pågått länge. kanske är det extra känsligt för mig eftersom jag tillhör den innerstadsklick som gärna stoltserar med sina genomtänkta livsval. vi som köper ekologiskt, vi som absolut inte förstår hur man kan rösta på sd, vi som kan kosta på oss att välja ett dyrare färdmedel för att det är mer miljövänligt och vi som vet att närhetsprincipen är en utmärkt mediavinkling för att sälja fler annonser. och att jag, om jag var en riktigt bra människa, borde ha agerat tidigare.

jag har i alla fall skänkt pengar till fn:s flyktingorgan unhcr. de arbetar både långsiktigt och med nödhjälp längs flyktvägar och i krigshärdar. skänk en slant du med, eller till någon annan organisation. fler alternativ hittar du här.

den årliga kräftskivan på julita

för ett par veckor sen var det äntligen dags för den årliga kräftskivan på julita. nubben sattes på kylning, dukningen kring bordet kom på plats och kräftorna plockades fram.


här sitter vi till bords och ser ut som om vi är plockade direkt från en broschyr om de svenska sensommartraditionerna. det kan till och med ha varit så att jag uppmanade folk att se ut som om de hörde hemma i densamma. bra resultat av den regin må jag säga.

vi hällde upp nubbe.

och tog för oss av kräftor, västerbottenpaj och en matig sallad.

att äta kräftor med någon slags värdighet är ju ganska svårt.

när vi ändå är på tema ovärdighet: calle lanserade sin nya uppfinning för att stoppa rinnande kräftspad längs med armarna. full effektivitetspoäng, minus på det estetiska.


dags för första snapsvisan.
kunde man ingen snapsvisa fick man fyra av en krutkonfetti istället.

paus mellan mat och nubbevisa.

men sen på't igen!

hästarna i hagen blev nyfikna av skrålet. vi bjuder er nästa gång, vi lovar.

sedan kaffe och allmän trifvsel.


augustikvällen kom snabbt.

och sedan kom dansgolvet igång. dock bara innehållande en dansant person, men det bjuder jag på.

jaha, då är det bara september, oktober, november, december, januari, februari och mars kvar till sol då

den här helgen har regnet vräkt ner. tröstar mig med att kolla på mobilbilder från katarinas landställe på solö där vi var för några veckor sen.





är inte redo för höst än, kom tillbaka, sommaren!

crazy cat lady and the city fyndar på loppis i mockfjärd

jag ber om ursäkt för att det blivit en del husdjursbilder på bloggen på sistone. ibland måste jag få utlopp för mina crazy cat lady-tendenser någonstans och då är det tyvärr de egna kanalerna som får dra det största lasset. och som den crazy cat lady and the city jag är måste jag dokumentera när mina katter går runt i friheten utomhus.

ska tilläggas att det är ett smärre katt-trauma varje gång det ska åkas i bur och själv fick jag ett människotrauma på kuppen när jag själv kånkade två kattburar samt packning på tåget hem. men det är så värt det, exempelvis kan man äta obegränsade mängder gräs så att man kan kräkas i ännu större mängd på golvet. (om man är katt alltså).


tårtan är lite oberäknelig så henne får man hålla i koppel. nöjdhetsindex noll.

sedan måste jag bara visa det största miraklet av alla. min kära katt rutan, som följt mig i hela mitt vuxenliv, och som aldrig visat något intresse för varken lek eller härj, fick katt-spatt och klättrade upp i äppelträdet. även om hon endast kom ca tio cm upp på stammen och sedan  – i förnedrande sakta mak –  kasade ner igen är det här så olikt henne att jag blev alldeles till mig (därav den suddiga bilden).

en som inte är så nöjd med katt-arrangemangen är hunden i huset.

jag utlovade även ett loppisfynd i detta inlägg, så voilà! ett stycke antik duschblandare i mässing. inhandlades på tulavippan för 750 riksdaler (obs! hemsidan är värd att kolla in ur tidsreseaspekt). när jag googlade priser på nytt i samma stil insåg jag snabbt att det här var årets bästa loppisfynd eller ja, inte om man räknar in priset för den ännu inte existerande men i högsta grad teoretiskt planerade-ish badrumsrenoveringen. men det kommer bli fint! om vi får ändan ur vill säga (detta inkluderar även den icke-slutförda hallrenoveringen).

vi passade också på att gå på auktion. inga inrop, även om jag fortfarande grämer mig över de två vita ormbunkssofforna i gjutjärn som jag gärna hade ropat in om jag hade haft en bil + släp + körkort.
vad mer kan man göra i dalarna?

grilla i motljus, check.
titta på diverse naturliga under, som regnbåge, regndroppe och dimma, check.

samt trivas med livet i största allmänhet.