istanbul, baby!

att tjuvstarta våren i ett annat land brukar ju vara en bra idé. vi tyckte att istanbul lät rätt bra för ändamålet och styrde således kosan österut för ett par veckor sedan. styra och uppstyra borde ju rimligtvis ligga nära varandra rätt etymologiskt, men i vårt fall var det ingen riktig styrsel på oss resenärer vilket resulterade i ett par panikgooglingar (exempelvis vilken tid/valuta/el jobbar vi med här) sådär timmarna innan avfärd. en del i sällskapet vågade till och med sig på en aw med efterföljande härj på häktet fram till på småtimmarna där bedyranden som "jag har enbart packat en handduk, men jag siktar på att packa lätt" meddelades genom felstavade sms.

sedan bar det i alla fall iväg och efter att ha överlevt världens längsta passkontrollskö samt en taxichaufför som utövade seriös multitasking på motorvägen genom att läsa vägbeskrivning på skrynklig lapp och skriva in adresser på gps:en samtidigt som han knappade in telefonnummer på mobilen var vi sedermera framme i det hiskeligt trevliga området galata där vi hade hyrt lägenhet. med sina små designshoppar, schyssta caféer och trevliga barer gissar jag att vi hamnade mitt i istanbuls södermalm, vilket såklart gladde oss något enormt.

vi piffade till oss och gick sedan ut för att dricka äckliga rakidrinkar och äta en bastant trerätters på galata kiva han, som ligger precis bredvid galatatornet, tills det nästan sprutade vindolmar ur öronen. sedan strosade vi runt i vårt fantastiskt härliga område tills vi hamnade i tünel, en liten gata med massa trevliga uteserveringar. där beställde vi in en kanna long island ice tea och någonstans där tog den kvällen slut.


dag två var vi lite mer på hugget och knallade över galatabron för att gå på den stora basaren. 
dock blev vi snart rätt matta pga helt galna mängder människor i små och trånga gränder och ett allmänt hysteriskt tempo.

obligatoriskt te- och kryddinköp, check! sedan retirerade vi till vår sida av stan där jag som reiseleiter styrde vårt sällskap en takbar som skulle vara väldigt trevlig och i allra högsta grad öppen enligt vår reseguide. men det var den ju då inte, så efter det fick random uteservering duga.

med tre bokmalar i sällskapet, som alla någon gång i livet seglat under en viss lila bokhandelskedjas flagg, var det stört omöjligt att gå förbi den här godsaken som var lika delar antikvariat som antikaffär.

sedan handlade vi lite vin, ostar och turkish delight (when in turkey...) och gick hem till vårt pörte för att ta igen oss innan det var middagsdags på den här restaurangen.

antingen är jag världens sämsta kartläsare som inte hittar trots gps:en i mobilen eller så hade resaturangen stängt igen. som tur var hade baren dit jag ledde mina stackars medresenärer och som eventuellt låg på samma ställe som ovan väldigt god mat så det löste sig på allra bästa sätt.

stay tuned för fler vilsekomna moment i nästa del av denna reseguide till istanbul ... eller ja, kanske snarare anti-guide om man ska vara petig.