en sommar av magiskt tänkande

jag har för första gången önskat livet ur någon. inte bara så som man säger i förbifarten, utan på riktigt. med varje fiber i kroppen har jag samlat all min tankekraft och riktat den åt ett enda håll. jag är övertygad om att mina känslor borde räcka för att snart få läsa i morgontidningen om planet som störtade mot en säker död, ner i medelhavet. jag funderar på om jag ska gå på begravningen eller inte. har man några skyldigheter mot någon som inte ens gitter bränna några broar, men som innan sin sorti överlämnar en tändsticksask?

istället läser jag i tidningen att över femtio ungdomar dött på en ö utanför oslo. senare samma kväll sitter jag i mitt kök med en man som jag endast har känt i ett par veckor. vi lyssnar på en spellista med amy winehouse. hon levde fortfarande när vi öppnade bag in boxen som står på köksbordet mellan oss. medan jag häller upp det sista i våra glas tänker jag att hon aldrig kommer fylla 28 men att hon burit på sorger som räcker för en hel evighet.

klockan är halv fyra på morgonen och jag behöver inte det där glaset vin. eller så är det precis det jag gör. om några veckor kommer en man som jag inte känner att bli ihjälkörd på gatan nära mitt hem. två gånger om dagen i månader efteråt ser jag hur friska blommor vissnar och ersätts med nya på platsen där han dog. minnessaker och handskrivna lappar som efter hand blir blekta och smutsiga. jag måste gå förbi här varje dag, för att påminna mig om att just här, just på den här platsen, hade han inget val. men jag har fortfarande ett val och det här är mitt sätt att få känna tacksamhet, åtminstone några sekunder varje dag.

för mannen som sitter i mitt kök berättar jag hemligheter som jag aldrig har berättat för någon tidigare. jag gör det kanske för att hämnas. precis som jag gjorde för ett par veckor sedan då jag sov med honom för första gången. medan han återgäldar mina förtroenden försöker jag se mig mätt på honom. han pratar mycket för att vara norrlänning och är dessutom väldigt vacker. jag vet att han tänker på kvinnan på sitt jobb, henne som han aldrig kommer att få. det stör mig inte. hon är inte på riktigt och det vet han också.

en ovan, främmande kropp som försiktigt håller om mig. i sömnen har han anpassat sina andetag till takten av mina. just i detta ögonblick är han den som vill mig mest väl av alla på jorden. ingen annan på min gata är vaken och kan känna det, men för en sekund kan jag svära på att min tanke får jordens rotation helt ur spel. det tar bara några ögonblick, sedan snurrar allt på som vanligt igen.

det är inte förrän många månader senare som jag hör hur nära det egentligen var för min dödsönskan att faktiskt slå in. det var något med ett stort hav och en mycket liten man.