årets första världsarv avklarat. jag har faktiskt inte varit på skogskyrkogården tidigare, trots att det geografiskt sett är mitt närmaste världsarv. när vi kom dit hade det precis börjat skymma och när vi vandrade mellan alla gravar började jag fundera. nånstans har jag läst att söderbor hamnar på skogskyrkogården om de inte önskar något annat, men att det nu råder lite platsbrist och att man, ja, får snabba sig om man ska ligga där.
hur aktiv ska man vara inför livet efter detta? är det läge att ringa runt nu och fråga om man får plats någonstans? och vad händer om jag inte säger något alls? stora vuxenproblem, precis som pension och fondsparande. hjälp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer
Skicka en kommentar