torsdag, september 20, 2012
jag har blivit bloggutmanad!
för ca en miljard år sedan fick jag en bloggutmaning från min kollega bia med uppmaningen att skriva åtta fakta om mig själv och sedan skicka vidare utmaningen till fyra andra bloggare. så here goes.
1. jag har haft pensionärsåkomman gallsten. om smärtan kan jag bara säga: förlossning, bring it on.
2. har en helt sjuk fetisch för nordamerikanska bergskedjor. när livet känns deppigt och jag behöver en snuttefilt händer det att jag flickrar bilder på blue ridge mountains i appalacherna, bluegrassens vagga. behövs det något mer för att bli glad? näe.
en annan väldigt fin bergskedja är san juan mountains i rocky mountains. olika metaller och mineraler ger bergen galet fina färger. lägg sedan till några övergivna gruvstäder så sätter fantasin igång direkt.
3. i tredje klass i grundskolan frågade jag chans på snabba cash-killen matias varela – och fick ett nej! motiveringen: jag gillar dig som kompis, men inget mer än så.
i'm fine. i'm fine, i really am, erhhm.
(uppmärksamma bloggläsare noterar att mannen på bilden inte är matias varela utan en annan snubbe som också undslapp mitt nät).
4. jag är ett hemskt resesällskap. så fort jag landar på utländsk mark förvandlas jag till en latmask som avsäger sig allt ansvar för kartläsning, kollektivtrafiksrekande och valutaomvandling. jag förutsätter helt enkelt att mitt resesällskap ska valla runt mig. det inbegriper även platser dit mitt resesällskap aldrig varit men som jag själv besökt upprepade gånger.
5. den sämsta raggningsrepliken på krogen jag dragit: "är det du eller jag ikväll?". jag tror att jag egentligen skulle säga "är det du och jag ikväll?" men det kom ut lite fel. det behövs knappast tilläggas att det inte blev något nattligt sällskap den gången.
6. jag är en tidspessimist av rang. om jag ska tajma en tunnelbana hinner jag ofta med tunnelbanan som går innan för att jag är ute i så god tid. ska jag ut och flyga vill jag gärna vara på flygplatsen fyra timmar innan. helst innan det ens är möjligt att checka in bara för att vara på den säkra sidan.
7. jag blir fruktansvärt irriterad på folk som går mot rött. spelar ingen roll att det inte finns en bil eller cykel inom en mils radie. rätt ska vara rätt. men så är jag ju lite av en pensionär också.
8. jag älskar hus med utåtgående fönster. alltså sådana man öppnar utåt. varenda gång jag tittar på mina egna utåtgående fönsterkarmar blir jag alldeles varm i hjärtat. på riktigt alltså. det är i mitt tycke det bästa med hela lägenheten. fina gamla hus med nya fönsterkarmar gör mig skogstokig.
okej, nu slänger jag vidare den här utmaningen till egoistiska egon, eller kanske inte, just another fucking blog och eoediary.
och ps, är du en populärkulturjunkie (som även gillar västerbottenost, kvastfeningar och att elda i tunna) ska du absolut stoppa in biabloggar i din rss-läsare. du kommer inte ångra dig, jag lovar.
1. jag har haft pensionärsåkomman gallsten. om smärtan kan jag bara säga: förlossning, bring it on.
2. har en helt sjuk fetisch för nordamerikanska bergskedjor. när livet känns deppigt och jag behöver en snuttefilt händer det att jag flickrar bilder på blue ridge mountains i appalacherna, bluegrassens vagga. behövs det något mer för att bli glad? näe.
en annan väldigt fin bergskedja är san juan mountains i rocky mountains. olika metaller och mineraler ger bergen galet fina färger. lägg sedan till några övergivna gruvstäder så sätter fantasin igång direkt.
3. i tredje klass i grundskolan frågade jag chans på snabba cash-killen matias varela – och fick ett nej! motiveringen: jag gillar dig som kompis, men inget mer än så.
i'm fine. i'm fine, i really am, erhhm.
(uppmärksamma bloggläsare noterar att mannen på bilden inte är matias varela utan en annan snubbe som också undslapp mitt nät).
4. jag är ett hemskt resesällskap. så fort jag landar på utländsk mark förvandlas jag till en latmask som avsäger sig allt ansvar för kartläsning, kollektivtrafiksrekande och valutaomvandling. jag förutsätter helt enkelt att mitt resesällskap ska valla runt mig. det inbegriper även platser dit mitt resesällskap aldrig varit men som jag själv besökt upprepade gånger.
5. den sämsta raggningsrepliken på krogen jag dragit: "är det du eller jag ikväll?". jag tror att jag egentligen skulle säga "är det du och jag ikväll?" men det kom ut lite fel. det behövs knappast tilläggas att det inte blev något nattligt sällskap den gången.
6. jag är en tidspessimist av rang. om jag ska tajma en tunnelbana hinner jag ofta med tunnelbanan som går innan för att jag är ute i så god tid. ska jag ut och flyga vill jag gärna vara på flygplatsen fyra timmar innan. helst innan det ens är möjligt att checka in bara för att vara på den säkra sidan.
7. jag blir fruktansvärt irriterad på folk som går mot rött. spelar ingen roll att det inte finns en bil eller cykel inom en mils radie. rätt ska vara rätt. men så är jag ju lite av en pensionär också.
8. jag älskar hus med utåtgående fönster. alltså sådana man öppnar utåt. varenda gång jag tittar på mina egna utåtgående fönsterkarmar blir jag alldeles varm i hjärtat. på riktigt alltså. det är i mitt tycke det bästa med hela lägenheten. fina gamla hus med nya fönsterkarmar gör mig skogstokig.
okej, nu slänger jag vidare den här utmaningen till egoistiska egon, eller kanske inte, just another fucking blog och eoediary.
och ps, är du en populärkulturjunkie (som även gillar västerbottenost, kvastfeningar och att elda i tunna) ska du absolut stoppa in biabloggar i din rss-läsare. du kommer inte ångra dig, jag lovar.
tisdag, juli 24, 2012
annual white russian marathon 2012
för ett par dagar sedan var det annual white russian marathon, en varmt omhuldad tradition i min bekantskapskrets. idén föddes år 2004 och det hela gick ut på att träffas tidigt på dagen och dricka white russians. ett enkelt men ganska raffinerat (och samtidigt busigt) upplägg tyckte vi.
första året höll vi till i min lägenhet i hornstull. (notera den dåliga inomhusfotokvaliteten – trots detta ansågs bilder som dessa ändå vara state of the art år 2004. vi snackar digitalfotografins vagga!)
varför föll drinkvalet på white russians? det har vi inget riktigt bra svar på. bortsett från att det är gott vill säga.
året därpå omgrupperade vi till vinterviken, varpå valet av drink med tillkommande mjölkhantering mitt i sommaren tedde sig ännu märkligare. men är det tradition så är det.
en bra sak med omgrupperingen var att bad kunde adderas till festligheterna. inte helt fel.
2012 års annual white russian marathon (eller vitryss som vi invigda kallar det) ägde som vanligt rum i vinterviken. nedan syns välkomstryssen.
årets vitryss var den åttonde i raden och för den här herren var det den första. bättre sent än aldrig.
vi konstaterade att vädret kunde varit bättre. det hindrade mig dock inte från att bada. även om jag önskade att det hade gjort det. SATAN, vad kallt det var. det är förmodligen det kallaste julibad jag någonsin varit med om.
det var ju inte bara vitryss som hamnade i magen, nuförtiden är vi tämligen uppstyrda trettioplussare som har ordentlig picknick med oss.
när kylan gjorde sig påmind jagade jag lite änder för att få upp värmen. uppstyrd trettioplussare var det ja ...
sedan avslutade vi dagen på det något tvivelaktiga diset i örnsberg. för några år sedan när jag gick förbi diset mitt på blanka dagen kom det ut en man som trots folktom gata och mina girande manövrar lyckades med konststycket att frontalkrocka med mig. fast jag har faktiskt hört att de har spottat upp sig på senare år. (även om det i realiteten troligtvis endast innebär att det inte längre skjuts folk på parkeringen utanför).
en trevlig vitryss var det i alla fall, och nästnästa år kör vi tioårsjubileum!
första året höll vi till i min lägenhet i hornstull. (notera den dåliga inomhusfotokvaliteten – trots detta ansågs bilder som dessa ändå vara state of the art år 2004. vi snackar digitalfotografins vagga!)
varför föll drinkvalet på white russians? det har vi inget riktigt bra svar på. bortsett från att det är gott vill säga.
året därpå omgrupperade vi till vinterviken, varpå valet av drink med tillkommande mjölkhantering mitt i sommaren tedde sig ännu märkligare. men är det tradition så är det.
en bra sak med omgrupperingen var att bad kunde adderas till festligheterna. inte helt fel.
2012 års annual white russian marathon (eller vitryss som vi invigda kallar det) ägde som vanligt rum i vinterviken. nedan syns välkomstryssen.
årets vitryss var den åttonde i raden och för den här herren var det den första. bättre sent än aldrig.
vi konstaterade att vädret kunde varit bättre. det hindrade mig dock inte från att bada. även om jag önskade att det hade gjort det. SATAN, vad kallt det var. det är förmodligen det kallaste julibad jag någonsin varit med om.
det var ju inte bara vitryss som hamnade i magen, nuförtiden är vi tämligen uppstyrda trettioplussare som har ordentlig picknick med oss.
när kylan gjorde sig påmind jagade jag lite änder för att få upp värmen. uppstyrd trettioplussare var det ja ...
sedan avslutade vi dagen på det något tvivelaktiga diset i örnsberg. för några år sedan när jag gick förbi diset mitt på blanka dagen kom det ut en man som trots folktom gata och mina girande manövrar lyckades med konststycket att frontalkrocka med mig. fast jag har faktiskt hört att de har spottat upp sig på senare år. (även om det i realiteten troligtvis endast innebär att det inte längre skjuts folk på parkeringen utanför).
en trevlig vitryss var det i alla fall, och nästnästa år kör vi tioårsjubileum!
söndag, juli 01, 2012
midsommar i stan
att fira midsommar i stan har blivit lite av en tradition. årets stora fråga var dock: hur toppar vi 2011 års upplaga? ptja, sa vi, vi kan väl åtminstone försöka? till vår hjälp hade vi ett gäng faktorer som kunde hjälpa oss över målsnöret.
location, location, location sägs ju vara en bidragande faktor till framgång. så, låt mig presentera the crime scene: undertecknads trädgård. vilket skulle visa sig vara ett väl valt ställe, speciellt som att vi senare fick sällskap av två andra midsommarfester. grannar med eventuella klagomål fick svårt att avgöra vem det var som lät mest i sommarnatten – det tackar vi för!
dags att bekanta sig med midsommarmaten. den bestod bland annat av sill i alla tänkbara former, även vegetarisk.
björn var självutnämnd grillmaestro.
hanna aka bekantskapskretsens martha stewart hade bakat mycket god efterrättspaj. bagarn tog om tre gånger. hanna blev mäkta stolt.
vad kan sägas om vädret då? sol, varmt och helt enkelt perfekt. sällskapet var det inget fel på heller. en salig blandning av kommunalanställda, bokfolk, lagens långa arm, kamerainnehavare och nykära.
och humöret då? på topp skulle jag vilja hävda.
till och med solnedgången var perfekt.
håll i hatten! eller fezen.
midsommardagen, som tack och lov inte innehöll minsta tillstymmelse till fint väder, spenderades horisontalläge i sängen. jag kollade film.
och kollade gårdagens polaroidminnen. polaroidkameror är ju riktigt fina grejer. om man lyckas få tag på film vill säga. just dessa bilder är tagna av en polaroid image/spectra.
och det var den midsommaren.
location, location, location sägs ju vara en bidragande faktor till framgång. så, låt mig presentera the crime scene: undertecknads trädgård. vilket skulle visa sig vara ett väl valt ställe, speciellt som att vi senare fick sällskap av två andra midsommarfester. grannar med eventuella klagomål fick svårt att avgöra vem det var som lät mest i sommarnatten – det tackar vi för!
dags att bekanta sig med midsommarmaten. den bestod bland annat av sill i alla tänkbara former, även vegetarisk.
björn var självutnämnd grillmaestro.
hanna aka bekantskapskretsens martha stewart hade bakat mycket god efterrättspaj. bagarn tog om tre gånger. hanna blev mäkta stolt.
vad kan sägas om vädret då? sol, varmt och helt enkelt perfekt. sällskapet var det inget fel på heller. en salig blandning av kommunalanställda, bokfolk, lagens långa arm, kamerainnehavare och nykära.
och humöret då? på topp skulle jag vilja hävda.
till och med solnedgången var perfekt.
håll i hatten! eller fezen.
midsommardagen, som tack och lov inte innehöll minsta tillstymmelse till fint väder, spenderades horisontalläge i sängen. jag kollade film.
och kollade gårdagens polaroidminnen. polaroidkameror är ju riktigt fina grejer. om man lyckas få tag på film vill säga. just dessa bilder är tagna av en polaroid image/spectra.
och det var den midsommaren.
söndag, juni 17, 2012
nu säger jag hejdå
jag träffade tomas på ett dop förra lördagen. det var då elva månader, en dag och nitton timmar sedan vi sågs senast. om vi nu inte ska räkna de två tillfällen jag med nöd och näppe lyckades undvika honom på stan. ena gången flydde jag in på pressbyrån och bad till gud att han inte behövde snuscolakorvtuggummiwhatever. andra gången passerade jag honom i spärrarna på rådmansgatans tunnelbanestation. jag satte inte min fot där på flera månader.
jag satt i vår gröna soffa den där julikvällen medan tomas förklarade att känslorna inte räckte till. de hade räckt i sju år. men nu var de slut. "jag vill inte det här längre" sa han.
jag ville protestera. jag ville be honom att kämpa för vår skull. att vi kanske kunde lösa det här på något sätt. att det bara var ett uttryck av rädsla. att de berodde på de jobbiga frågor ett barnlöst par i trettioårsåldern förr eller senare måste ta itu med. att det inte fanns några måsten. att vi kunde gå vår egen väg utan att snegla på vad alla runt omkring oss gjorde.
men jag hade precis varit och tränat och tröttheten gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på vad han sa. till slut blev jag tvungen att be honom att gå därifrån. jag tog en dusch medan jag tänkte på ingenting och gick sedan och lade mig. jag sov utmärkt den natten.
han kom tillbaka två dagar senare för att hämta sitt pass och lite kläder. och sedan en månad senare för att hämta resten av sina saker. jag var inte hemma någon av gångerna.
att gå på det där dopet krävde en hel del inre övertalning. att jag skulle se honom och kanske ångra det jag aldrig sade, den dagen för elva månader, en dag och nitton timmar sedan. det kanske inte hade spelat någon roll. eller så hade det, vad vet jag.
men vad jag vet är följande:
du har köpt en svindyr gitarr och börjat kickboxas. du har en ny tjej. hon hade precis börjat högstadiet när du och jag blev tillsammans för åtta år sedan. du och jag bor tolv minuters gångväg från varandra men det skiljer en avgrund mellan oss.
jag skulle kunna försöka få någon rätsida på den här ekvationen. så att jag kan förstå varför du inte vill bli pappa till mina barn, men snudd på pappa ändå. att mitt sällskap får dig att känna sig gammal, trots att det logiskt sett borde vara tvärtom.
men ärligt talat så räcker inte mina känslor till.
jag önskar dig allt gott och hoppas att du fortfarande känner att du tog rätt beslut. nu stänger jag boken.
tisdag, juni 05, 2012
bryssel dag 3: en wunderkammer i tervuren
dag tre i bryssel åkte vi längst bort med spårvagnen och hamnade i tervuren. bortsett från denna förtrollande park hittade vi också royal museum for central africa.
det är ett museum i den riktigt gamla skolan som innehåller allt från gamla artefakter till allehanda uppstoppade djur och djur i spritburkar, företrädesvis från afrika. bonusfakta: henry "dr livingstone i presume" stanleys arkiv finns också här.
museet ska snart stänga för att helrenoveras. jag gissar att många uppstoppade malätna djur och burkar med märkligt innehåll kommer att magasineras. vad sägs om att k-märka något av dessa wunderkammer-museer och göra det till ett museimuseum? för det är faktiskt något speciellt med att långsamt vandra i pampiga museisalar och titta på föremål som är uppradade efter en linjär historieskrivning och inordnade i ålderdomliga system. ett monument över gamla tiders vilja att dokumentera och skapa ordning i en värld som kanske inte alltid är så lätt att definiera.
fast museishoppen kunde de lätt få göra något åt. den var bedrövlig.
det är ett museum i den riktigt gamla skolan som innehåller allt från gamla artefakter till allehanda uppstoppade djur och djur i spritburkar, företrädesvis från afrika. bonusfakta: henry "dr livingstone i presume" stanleys arkiv finns också här.
museet ska snart stänga för att helrenoveras. jag gissar att många uppstoppade malätna djur och burkar med märkligt innehåll kommer att magasineras. vad sägs om att k-märka något av dessa wunderkammer-museer och göra det till ett museimuseum? för det är faktiskt något speciellt med att långsamt vandra i pampiga museisalar och titta på föremål som är uppradade efter en linjär historieskrivning och inordnade i ålderdomliga system. ett monument över gamla tiders vilja att dokumentera och skapa ordning i en värld som kanske inte alltid är så lätt att definiera.
fast museishoppen kunde de lätt få göra något åt. den var bedrövlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)