i söndags ville jag omfamna hösten! för mitt inre visualiserade jag en klar bris som rasslade genom ett gäng solkyssta guldgula löv och en vandring genom ett skogens smörgåsbord, dignande av svamp. kanske fika med hett kaffe i en glänta tillsammans med en näsa som sakta började bli kall. ja, typ nåt sånt.
så jag mötte upp andreas på tuben och vi tog bussen ut till ett skogsparti på ekerö. vädret var sådär jämntjockt filtgrått men lät oss inte nedslås i första taget utan stövlade rätt in i skogen (via lite irrande i ett bostadsområde, men man får ta den lilla skog som erbjuds i stockholmsområdet helt enkelt). bortsett från vad vi trodde var en pytteliten intorkad kantarell hittade vi inte en enda ätlig svamp. knappt ens en oätlig för den delen heller. efter någon timme borstade vi oss av besvikelsen och hittade en liten trevlig brygga att fika vid.
ger dock matsäcken 4 av 5 i betyg: pizzarester från omnipollos hatt + fantastiskt goda american pancakes jag snodde ihop på morgonen. hade blivit en femma om jag i villervallan på morgonen också hade hittat den lilla muggen på termosen så jag hade sluppit fesljummet kaffe (vem kunde ana att muggen hade nåt med varmhållningen att göra? jaja, man lär sig något nytt varje dag).
efter ytterligare ett par timmar utan svamp tröttnade vi och började bege oss tillbaka till civilisationen igen.
hejdå skogen, hoppas det blir lite regn så man slipper skämmas över sin tomma svampkorg på bussen igen!
och just när vi satt på bussen mot brommaplan hörde björn av sig och berättade att han och martina var på väg ut till ekerö för att bestiga ett magnifikt utsiktstorn i närheten av där vi precis varit. vi kände direkt att vi ville ha en instant revansch så vi möttes upp och för andra gången denna dag var vi nu på väg mot ekerö.
nedan syns björns tappra gest när det visade sig att utsiktstornet hade blivit nedmonterat, alldeles precis som det utsiktstorn som de hade besökt i paradiset förra helgen. somliga har visst otur med utsiktstornen alltså!
och eftersom vi var ungefär fem minuters bilfärd från stockholmarnas favorithippieställe tog vi en obligatorisk fika på rosenhill där vi begrundade våra motgångar.
för att boosta humöret en smula upp åkte vi till pizzeria tellus i kransen där jag hoppade pizzan men åt kebab. och tur var det för senare på kvällen vankades det pizza och gin och tonic hemma hos hanna och richard. de ville visa upp sina nya taklister, en ny takrosett och en fin lampa de hade köpt (avd fullständigt normala saker man gör när man renoverar lägenheter samtidigt som sina kompisar).
och det var avslutningen på en alldeles ypperlig hösthelg!
torsdag, oktober 13, 2016
att bo på söder är 100% rys
ja, det händer att jag går runt i mina hemkvarter och fnyser åt följande:
men jag kan liksom inte låta bli att gilla att bo på söder ändå, trots att jag vid det här laget borde vara äckligt trött på stadsdelen eftersom jag bott här i nästan trettio år. det är 100% rys, ungefär hälften av fasa och hälften av totalt jävla mys.
bondens marknad tillhör ett av de stora undantagen, det gillar jag till nästan 100%. det närmaste man kan komma en kärleksförklaring med andra ord.
- alla big bags på gatan som innehåller utrivna, fullt fungerande kök. (men stort tack du som hade rivit ut din gamla köksbänk i genomgående trä, inklusive stor, fet marmorskiva. den passade alldeles utmärkt i mitt kök).
- ölbutiken för malthipsters där det uteslutande säljs obskyra folkölssorter.
- det går inte att få en kaffe för under 30 kr.
- bartenders som levererar drinklistan med samma allvar som usa:s president levererar state of the union. herregud mänska, jag vill bara ha en stor stark.
- en enkel kvällsgodisinhandling på urban deli går visst på 240 kr enligt kontoutdraget (okej, jag hade svingat ett par bägare innan och var tydligen väldigt sugen på handgjorda kolor, men ändå).
men jag kan liksom inte låta bli att gilla att bo på söder ändå, trots att jag vid det här laget borde vara äckligt trött på stadsdelen eftersom jag bott här i nästan trettio år. det är 100% rys, ungefär hälften av fasa och hälften av totalt jävla mys.
bondens marknad tillhör ett av de stora undantagen, det gillar jag till nästan 100%. det närmaste man kan komma en kärleksförklaring med andra ord.
söndag, oktober 02, 2016
den sedvanliga kräftskivan på julita
för några veckor sedan, eller ja, om man ska vara riktigt petig handlar det kanske om månader, ägde den stora kräftskivan på julita rum. vilket tyvärr också råkade sammanfalla med ett untzigt rejv i ett kalkbrott som pågick nonstop från fredag kväll till söndag kl 12. bagarn hade med sig öronproppar så honom gick det ingen nöd på men vi andra var inte lika tursamma. hur mycket kan ett rejv låta egentligen tänker ni, men om jag säger såhär: man fick prata riktigt högt när man myste in arbetsveckans slut på farstutrappen tillsammans med ett glas vin och det överröstade mobilhögtalaren när man tog lilla fredagssvängomen. tänk sedan detta nonstop i 36 timmar. var helt slut på söndagen och det berodde inte bara på nubben.
sade hej till kossorna i ekskogen samt förevigade den ståndsmässiga allén på vägen dit.
inne i en av ekonomibyggnaderna, som i framtiden ska bli en bar, hade värdparet dukat upp den lilla välkomstdrinken som hade sällskap av ingen mindre än albert engström.
värdparet skålade.
och vi gäster skålade tillbaka.
sedan var det dags att sätta ta för sig och sätta sig till bords. kräftorna var extremt lokala, uppfiskade från sjön rakt över landsvägen. och extremt goda också ska tilläggas. kanske de godaste jag någonsin ätit.
hanna var sedvanligt pepp.
selma höll vakt. kanske mest i hopp om att någon skulle råka tappa mat från bordet.
världens instagramvänligaste efterättsdukning?
sedan gick solen ned och det blev för mörkt för att fota. men en himla härlig kräftskiva var det!
tursamt nog lät det inte lika mycket hos hanna och richard och turligt nog var det där som kräftisen var. så vi lastade fyra kilo kräftor på cykeln och begav oss mot hanna och richard.
sade hej till kossorna i ekskogen samt förevigade den ståndsmässiga allén på vägen dit.
inne i en av ekonomibyggnaderna, som i framtiden ska bli en bar, hade värdparet dukat upp den lilla välkomstdrinken som hade sällskap av ingen mindre än albert engström.
värdparet skålade.
och vi gäster skålade tillbaka.
sedan var det dags att sätta ta för sig och sätta sig till bords. kräftorna var extremt lokala, uppfiskade från sjön rakt över landsvägen. och extremt goda också ska tilläggas. kanske de godaste jag någonsin ätit.
hanna var sedvanligt pepp.
selma höll vakt. kanske mest i hopp om att någon skulle råka tappa mat från bordet.
världens instagramvänligaste efterättsdukning?
sedan gick solen ned och det blev för mörkt för att fota. men en himla härlig kräftskiva var det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)