den sedvanliga kräftskivan på julita

för några veckor sedan, eller ja, om man ska vara riktigt petig handlar det kanske om månader, ägde den stora kräftskivan på julita rum. vilket tyvärr också råkade sammanfalla med ett untzigt rejv i ett kalkbrott som pågick nonstop från fredag kväll till söndag kl 12. bagarn hade med sig öronproppar så honom gick det ingen nöd på men vi andra var inte lika tursamma. hur mycket kan ett rejv låta egentligen tänker ni, men om jag säger såhär: man fick prata riktigt högt när man myste in arbetsveckans slut på farstutrappen tillsammans med ett glas vin och det överröstade mobilhögtalaren när man tog lilla fredagssvängomen. tänk sedan detta nonstop i 36 timmar. var helt slut på söndagen och det berodde inte bara på nubben.

tursamt nog lät det inte lika mycket hos hanna och richard och turligt nog var det där som kräftisen var. så vi lastade fyra kilo kräftor på cykeln och begav oss mot hanna och richard. 

sade hej till kossorna i ekskogen samt förevigade den ståndsmässiga allén på vägen dit.


inne i en av ekonomibyggnaderna, som i framtiden ska bli en bar, hade värdparet dukat upp den lilla välkomstdrinken som hade sällskap av ingen mindre än albert engström.

värdparet skålade.

och vi gäster skålade tillbaka.

sedan var det dags att sätta ta för sig och sätta sig till bords. kräftorna var extremt lokala, uppfiskade från sjön rakt över landsvägen. och extremt goda också ska tilläggas. kanske de godaste jag någonsin ätit.



hanna var sedvanligt pepp.


selma höll vakt. kanske mest i hopp om att någon skulle råka tappa mat från bordet.

världens instagramvänligaste efterättsdukning?

sedan gick solen ned och det blev för mörkt för att fota. men en himla härlig kräftskiva var det!