(mar)drömmen om skärgården

edit: det här inlägget är ett stackars offer för allt-på-en-gång-superstress-i-maj-hetsen och blev helt sonika liggandes halvfärdigt och opublicerat. men låt oss backa bandet en månad tillbaka.

vad göra en söndag när vädret i stan erbjuder moln och tristess? svar: man tar en stärkande tur ut i skärgården där vädret alltid är bättre!

med på båten: en klass på skolresa, ett gäng tyskar – och så vi. vilket får en att undra varför vi stockholmare är så dåliga på att utnyttja stans fördelar, som det här med att man i princip bor i skärgården (eller ja, nästgårds i alla fall)?


efter ungefär en och en halv timme gick vi av på grinda. noterade att man blandar kor och hästar i hagen.


äppelträden stod i blom på ett ytterst drömskt sätt.

även gullvivorna.

något inte lika drömskt (eller snarare mardrömskt) var upplevelsen på grinda värdshus. halva uteserveringen var stängd på grund av personalbrist så alla gäster trängdes ihop i en del där det spelades untz untz a la tennisveckan i båstad-musik. vi hamnade precis bredvid högtalaren och bad personalen stänga av (hej pensionär). det gick inte, däremot kunde de sänka musiken.

senare insåg vi att musiken fyllde en funktion, nämligen att dränka skriken från gästernas barn som använde restaurangen som lekplats. och don't get me wrong här, jag har full förståelse för att man som förälder vill fortsätta ha ett socialt liv och att små barn inte håller tyst på beställning. men vuxna som tror att det ingår i priset att låta barnen härja runt fritt och överlåta ansvaret på sina barn till restaurangpersonalen övergår mitt förstånd. jaja, end of rant.

när alla sällskap med barn hade gått sänkte sig lugnet över grinda och vi hade ett par trevliga timmar innan båten gick tillbaka till stan.
en mycket förnämlig söndag i maj således.