för några helger sedan ombads jag att hitta ett temporärt hem på lördagen på grund av svensexa hemma hos mig. som tur var hade jag blivit inbjuden till en kräftskiva hos björns tjej martina samma helg, så jag förenade nytta och nöje på samma gång.
björn var pynt- och mysansvarig, vilket han tog på största allvar. väderstreck och vindhastighet beräknades för maxmial lä- och solchans. inget fick lämnas åt slumpen.
andras hjälp övervakades med största nit.
belöningen efter väl utfört arbete: en kall öl på farstubron och beskådan av storverket.
jag svängde (ja, faktiskt!) ihop en västerbottenpaj som var the mother of freakin' västerbottenpaj. kan helt ärligt säga att det var den godaste västerbottenpaj jag någonsin smakat. hemligheten? 50 gram extra smör och 250 gram mer ost än vad receptet sa. sen glömde jag pajen i ugnen i ett par minuter så att den blev näääästan bränd.
en del (jonny) låg mest på latsidan. somliga straffar gud med detsamma och ser till att hängmatteupplevelsen blir så ovärdig som möjligt.
medan pajen svalnade spelade vi ett parti bezzerwizzer. senaste gången vann jag tre gånger på raken, men gick tyvärr inte samma lyckosamma öde till mötes vid detta tillfälle. försökte skylla förlusten på min lagspelare jonny och blev kallad dålig förlorare. med viss rätt.
björn var glad. han var på vinnarlaget.
efter ett tag dök den här herrn upp. han hade legat och sovit ett par timmar på dagen efter en händelserik fredagkväll.
han var mycket hungrig så vi dukade upp det sista.
andreas uppbådade all sin energi för att orka sätta sig till bords, som synes.
sedan kom det stora kräftbakslaget. kräfthattarnas gummiband var grovt underdimensionerade, vilket gjorde dem extremt svårburna. för att inte tala om helt omöjliga att bära.
för vissa i alla fall. andreas verkade ha pli på sin.
till slut verkade saker och ting (kräfthattsproblem) ordna upp sig och vi kunde sätta oss.
här ser björn mest ut som ett födelsedagsbarn, men i själva verket är han bara lätt irriterad över att vi aldrig kan sätta oss till bords nån gång.
och medan mörkret sänkte sig sörplade vi kräftor och sjöng nubbevisor så det stod härliga till.
björn hade fixat audiovisuella effekter med en projektor, fast nån timme senare råkade jag dra ur sladden och sen gick det liksom inte att ordna upp trasselhärvan i mörkret.
ungefär då kände jag att det var dags att göra en någotsånär värdig exit. så jag gjorde en ninjapuff och smög iväg till sängen. tack och gonatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer
I love the post! Have a nice weekend:)
irenethayer.com
@ira thank you!. we take our crayfish parties very seriously :)
Skicka en kommentar