välkommen till min mammas blogg

i ett inlägg visade isabelle pedersen hur det kunde sett ut om hennes mamma haft en blogg när hon var ung. det tyckte jag var himla fint, och som av en händelse har min pappa börjat skanna in sina gamla diabilder digitalt, ett gigantiskt projekt eftersom han har fotat en hel del i sina dar (anar ett visst släktdrag här). så nu plankar jag idén, rakt upp och ner. så välkommen till min mammas blogg!

det här är min mamma. hon hade ett helt pärlband av italienska friare efter sig när hon och mormor åkte på sin första resa utomlands. helt förståeligt om du frågar mig.


här är en bild på min mamma och pappa. de träffades när mamma var femton och pappa sexton. här är pappa hemma på permission från boden där han låg i lumpen. jag gissar att året är 1968 eller 1969. (vet inte om den där spindelsaken är något som fastnat på fotot eller om det är kreativ outfit).

1971 flyttade mamma och pappa till bogotà i colombia. pappa jobbade på ericsson. här är en kollega till honom. ingen skrivmaskin på skrivbordet, däremot en rejäl askkopp. man måste prioritera eh.

och så här såg det ut i colombia ut på 70-talet.



(stolarna!!)

av bilderna att döma gick det ingen nöd på festligheter. inklusive röka inomhus.

samt att klä ut sig. här är mamma sjuksköterska och pappa lajvar munk med något spjuveraktigt i blicken.

gonzovarning på pappa.



dagen efter kommer eftertänksamhetens kranka betongkeps som ett brev på posten. skön pipa förresten.


ibland roade man sig på andra, lite mer gudfruktiga sätt. som fotboll tex.

och ridning.

lite oklart vad som händer här men jag tror det är någon slags pjäs som spelas upp.

midsommar firades nästan som vanligt.

och till jul vankades lussebullar som sig bör. kvinnan som matchar skjortan efter lussebullen är min mormor, den unge mannen i bakgrunden är min pappa. tjejen med frikyrklig min är min mamma och kvinnan med de coolaste glasögonen är min farmor. så många favoritpersoner på en och samma bild!

de företog mer eller mindre våghalsiga roadtrips.


bland annat bilade de över bergen till till venezuela. väl framme i caracas var det någon som upplyste om att vägpirater som fejkade trafikolyckor var väldigt vanliga. läskigt, tyckte mamma.


när jag fick se de här bilderna hajade jag till. jag hade sett det här huset flimra förbi på internet förut, men vad var det för något egentligen? och varför surrade det runt på internet?


efter lite detektivdatande förstod jag att det var hotel del salto, ett gammalt lyxhotell som ligger tre mil utanför bogotà. hotellet byggdes på 20-talet och har fantastisk utsikt över salto de tequendama som är ett 130 meter högt vattenfall. på grund av förmodade vattenföroreningar stängde hotellet 1990, men enligt grannarna verkar några av hotellets gäster dröja sig kvar. det gick tydligen vilt till på terrassen förr i tiden, speciellt efter ett par glas, och en del ramlade helt sonika ner för berget.

som om det inte vore nog med osaliga andar omgärdas vattenfallet av en legend som uppkom när spanjorerna erövrade sydamerika på ett synnerligen bryskt sätt. det påstods att slavar som hoppade ner i vattenfallet förvandlades till örnar och på så sätt kunde flyga från sina plågoandar. tveksamt om det fungerade dock.

i mammas och pappas umgängeskrets kryllade det sedermera av barn.

däribland min fantastiskt söta syster.  
notera hur städad min pappa blev efter att han fick barn.
slut på bildkavalkad, puh!