ett par världsarv är ju också trevligt att pricka in på semestern. på vägen mot huset vi hade hyrt i norra portugal passerade vi sintra, en filmkulissgullig stad en bit utanför lissabon. här hade kungar och diverse andra viktiga personer sina sommarnöjen förr i tiden, slottsfaktor således skyhög (och de vräkiga villorna vill inte vara sämre de heller). som grädde på moset kan sintra dessutom skryta med att på toppen av berget ha sin alldeles egen moriska borg, byggd på 800-talet och påbättrad under 1800-talet när ruinromantiken stod som allra högst i kurs. kanske inte världens mest pietetsfulla renovering kan man ju gissa, men lord byron var i alla fall förtjust och överöste sintra med omdömen som "most beautiful in the word" och "a glorious eden". tveksamt om lord byrons vitsord togs i beaktande när unesco gjorde staden till världsarv 1995, men båda har en poäng: stan är för jäkla snygg alltså.
slingrig väg upp mot den moriska borgen + turistbuss + personbilar = krock så att vår buss inte kunde komma förbi. men ingen kom till skada och vi fick lite motion när vi gick uppför berget så alla glada och nöjda.
uppe i borgen såg det ut såhär. borgigare borg får man leta efter.
en liten paus uppe på kinesiska mur- eh, jag menar borgmuren, sedan var det dags att brumma iväg mot vårt mål för resan: house on the river!
söndag, juli 27, 2014
rätt in i kaklet
svaret på mitt mini-quiz i föregående inlägg är alltså portugal. kan tilläggas att det portugisiska kaklet heter azulejos för er som gillar att svänga er med fina ord och uttryck.
funderar du på att åka till lissabon är ett tips att bo på the independente, ett galet snyggt hotell/hostel med fantastisk takbar i bairro alto. det var fullbokat när vi var där, men johanna och johan lyckades knipa ett rum för deras semester på tu man hand efter att vi åkt hem. vi hyrde istället lägenhet via airbnb i samma område. jag antar att bairro alto är motsvarigheten till södermalm och ja, jag är fullständigt medveten om att denna ständiga jakt på ett utomlands-söder kan uppfattas som aningen trångsynt. men det går ju liksom inte att bortse från att de områdena oftast är de trevligaste.
vår gata var så här fint pyntad, en rest från en stor portugisisk festhögtid som precis hade avslutats förklarade vår hyresvärdinna. jag kom inte ihåg vad den hette, men jag har för mig att det var något med makrill. eller nån annan fisk. eller ett helgon.
nästa dag stod lite hederligt turistande på schemat, som till exempel en rundtur i spårvagn nummer 28 som stånkar fram i backarna i lissabons äldsta stadsdel alfama. värmen låg på behagliga tjugonånting grader så vi hoppade sedermera av och utforskade stadsdelen till fots. annat var det när jag var i lissabon sommaren 2007 då det var så varmt att man smälte bort.
hela resesällskapet på uteservering i väntan på lunch. någon gång ska jag göra ett collage av alla bilder som servitörer har erbjudit sig att ta när man är utomlands. den här killen förstod i alla fall hur skärpan fungerade, vilket ändå måste sägas tillhör ovanligheterna. förnöjsamheten i vår uppsyn går i alla fall inte ta miste på.
sedan råkade vi eventuellt hamna mitt i en konstinstallation. lite oklart där egentligen vad som hände men det var ett gäng som pyntade med en jäkla massa plastblommor.
efter lite mer promenixande slog klockan drinks 'o' clock och vi tog oss till bairro alto hotel och deras väldigt trevliga takbar där vi njöt av utsikten och styrde upp middagsplaner.
middagsvalet föll på restaurang terra, känd för sin vegobuffé. proppmätta och mycket nöjda vaggade vi senare ut i sommarkvällen med sikte på området kring cais do sodré där det enligt utsago fanns många trevliga barer, exempelvis ex-bordellen pensao amor. det visade sig vara knökfullt där så vi gick istället till o bom o mau e o vilao (den gode, den onde och den fule) som låg vägg i vägg. tänk dig en lägenhet som gjorts om till coctailbar a la mad men så har du stämningen på ett ungefär. en varning får dock utfärdas för drinkarna som var på gränsen till odrickbara (och då är jag vanligtvis inte så knusslig med sånt). sedan var det tack och godnatt.
det här med att göra om bordeller till barer verkar för övrigt vara ett poppis koncept. eller vid närmare eftertanke är det kanske jag som har någon konstig dragning till dem, se exempelvis mina besök på earnestine and hazel's i nashville, the mark twain guesthouse i natchez och diamond belle saloon i durango. don efter person jahaja ...
funderar du på att åka till lissabon är ett tips att bo på the independente, ett galet snyggt hotell/hostel med fantastisk takbar i bairro alto. det var fullbokat när vi var där, men johanna och johan lyckades knipa ett rum för deras semester på tu man hand efter att vi åkt hem. vi hyrde istället lägenhet via airbnb i samma område. jag antar att bairro alto är motsvarigheten till södermalm och ja, jag är fullständigt medveten om att denna ständiga jakt på ett utomlands-söder kan uppfattas som aningen trångsynt. men det går ju liksom inte att bortse från att de områdena oftast är de trevligaste.
vår gata var så här fint pyntad, en rest från en stor portugisisk festhögtid som precis hade avslutats förklarade vår hyresvärdinna. jag kom inte ihåg vad den hette, men jag har för mig att det var något med makrill. eller nån annan fisk. eller ett helgon.
nästa dag stod lite hederligt turistande på schemat, som till exempel en rundtur i spårvagn nummer 28 som stånkar fram i backarna i lissabons äldsta stadsdel alfama. värmen låg på behagliga tjugonånting grader så vi hoppade sedermera av och utforskade stadsdelen till fots. annat var det när jag var i lissabon sommaren 2007 då det var så varmt att man smälte bort.
hela resesällskapet på uteservering i väntan på lunch. någon gång ska jag göra ett collage av alla bilder som servitörer har erbjudit sig att ta när man är utomlands. den här killen förstod i alla fall hur skärpan fungerade, vilket ändå måste sägas tillhör ovanligheterna. förnöjsamheten i vår uppsyn går i alla fall inte ta miste på.
sedan råkade vi eventuellt hamna mitt i en konstinstallation. lite oklart där egentligen vad som hände men det var ett gäng som pyntade med en jäkla massa plastblommor.
efter lite mer promenixande slog klockan drinks 'o' clock och vi tog oss till bairro alto hotel och deras väldigt trevliga takbar där vi njöt av utsikten och styrde upp middagsplaner.
middagsvalet föll på restaurang terra, känd för sin vegobuffé. proppmätta och mycket nöjda vaggade vi senare ut i sommarkvällen med sikte på området kring cais do sodré där det enligt utsago fanns många trevliga barer, exempelvis ex-bordellen pensao amor. det visade sig vara knökfullt där så vi gick istället till o bom o mau e o vilao (den gode, den onde och den fule) som låg vägg i vägg. tänk dig en lägenhet som gjorts om till coctailbar a la mad men så har du stämningen på ett ungefär. en varning får dock utfärdas för drinkarna som var på gränsen till odrickbara (och då är jag vanligtvis inte så knusslig med sånt). sedan var det tack och godnatt.
det här med att göra om bordeller till barer verkar för övrigt vara ett poppis koncept. eller vid närmare eftertanke är det kanske jag som har någon konstig dragning till dem, se exempelvis mina besök på earnestine and hazel's i nashville, the mark twain guesthouse i natchez och diamond belle saloon i durango. don efter person jahaja ...
onsdag, juli 16, 2014
"jag trodde jag skulle hinna klart tills du kom hem, fast det gjorde jag visst inte ..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)