går i lord byrons fotspår

ett par världsarv är ju också trevligt att pricka in på semestern. på vägen mot huset vi hade hyrt i norra portugal passerade vi sintra, en filmkulissgullig stad en bit utanför lissabon. här hade kungar och diverse andra viktiga personer sina sommarnöjen förr i tiden, slottsfaktor således skyhög (och de vräkiga villorna vill inte vara sämre de heller). som grädde på moset kan sintra dessutom skryta med att på toppen av berget ha sin alldeles egen moriska borg, byggd på 800-talet och påbättrad under 1800-talet när ruinromantiken stod som allra högst i kurs. kanske inte världens mest pietetsfulla renovering kan man ju gissa, men lord byron var i alla fall förtjust och överöste sintra med omdömen som "most beautiful in the word" och "a glorious eden". tveksamt om lord byrons vitsord togs i beaktande när unesco gjorde staden till världsarv 1995, men båda har en poäng: stan är för jäkla snygg alltså.

slingrig väg upp mot den moriska borgen + turistbuss + personbilar = krock så att vår buss inte kunde komma förbi. men ingen kom till skada och vi fick lite motion när vi gick uppför berget så alla glada och nöjda.


uppe i borgen såg det ut såhär. borgigare borg får man leta efter.

en liten paus uppe på kinesiska mur- eh, jag menar borgmuren, sedan var det dags att brumma iväg mot vårt mål för resan: house on the river!