en (något förljugen) guide till vintage och loppis i istanbul

i efterhand är det bara att konstatera: att förlägga shoppingen till samma dag man åker hem är inte så smart. först måste man ju gå lite vilse, sedan stoppa något i magen, efter det dricka en sista uteserveringsöl och vips, så är det lite bråttom till flyget. så min ambition att tipsa om bra vintage- och secondhandaffärer i istanbul är således inte särskilt erfarenhetsbaserad och bör kanske tas med en nypa salt.

första anhalten för denna teoretiska loppisrunda började på the works – objects of desire (faik pasa caddesi 6/1, cukurcuma), vars slogan lyder "for the slightly deranged collector seeing identified memories". andreas, som redan bockat av ett gäng antikaffärer medan vi tvagades på hamamet, varnade oss från att gå in. hur farligt kan det vara? tänkte jag medan jag klev in genom tröskeln. jag är van att kryssa mellan högar av pryttlar, men den här affären gjorde till och med denna lumpsamlare alldeles matt. överallt stod, hängde, lutade och låg prylar. alltså verkligen överallt.

det fanns mycket skräp såklart, men om man skulle orka sig igenom allt skulle man nog hitta en del fynd. var dock beredd på att det kommer ta ett tag eftersom man inte får röra vid föremålen. mycket förståeligt eftersom dominoeffekten är påtaglig. butiken ska ha en klädavdelning också, så långt kom jag inte. jag måste erkänna att jag gav upp efter bara ett tre minuter härinne.


hela området är fullt av små trevliga antikbutiker, så vi fortsatte neråt backen. inga fynd dock då prislapparna var åt det dyrare hållet.

målet var att hinna till by retro, istanbuls äldsta och största vintagebutik, som enligt internet förser turkiska kostymdramer med de rätta tidstypiska kläderna och attiraljerna. någonstans här blev det lite bråttom så vi hann inte riktigt med. butiken ligger på suryie pasaji, istiklal caddesi 166 c. istiklal caddesi är den stora gatan med spårvagnen som leder upp till taksimtorget. det här stället ska ligga i närheten av tünel passage (som för övrigt är ett mycket trevligt ställe att hänga på nattetid med en massa barer och kulörta lyktor).

annat jag inte hann med att bocka av på listan var a pied de poule (faik pasa youkusu 19/1, cukuruma), en butik där man tydligen blir "overwhelmed with a sea of dresses, skirts, hats, bags shoes and even wedding dresses". tydligen ska här finnas över tusen hattar. blir man inte hattifnattig av lycka för det så vet jag inte vad.

två butiker i galata-området, där vi bodde, som jag lätt hade kvistat förbi om mer tid funnits är atölye dö bora (serdar i ekrem sokak 8/a, galata) som verkar ha specialiserat sig på 1970-talskläder, samt binbavul vintage (dede caddesi 66, galata), för dig som gillar kläder som sticker ut i mängden. är man på jakt efter en ottomansk kaftan eller galna 60-talskläder är det hit man ska gå.

vintage och loppis i istanbul (plus ett förvirrat hamambesök)

jag råkade visst simma ur bild här ett tag, men nu är jag tillbaka och kan berätta om vår sista dag i istanbul. eftersom jag är en skrotsamlare av rang kunde jag såklart inte låta bli att spana in vad istanbul har att erbjuda i den kategorin. prylar hittar du på de rätt dyra antikbutikerna i stan, men kläder verkar vara en svårare nöt att knäcka. det jag först läste på nätet gjorde mig lite modstulen, här fanns ingen secondhandbutikstradition utöver de stora loppmarknaderna, varav den största slog igen för nåt år sedan. don't get me wrong, jag älskar loppmarknader, men det är det här med att komma übertidigt till något som börjar klappa igen redan vid tvårycket har jag aldrig riktigt lyckats bemästra. för att inte tala om hur svårt det är att prova kläder på såna ställen.

men skam den som ger sig. när jag grävde vidare på nätet hittade jag en hel del lovande vintagebutiker, men först stod frukost och hamambesök på schemat. så vi klev ut i vårt trevliga lilla grannskap och begav oss mot galata kiva han (som vi besökte första kvällen) för en stadig frukost.

sedan var det ju det här med att hitta till hamamet. jag hade valt ut ett lokalt hamam som låg stadsdelen beyoglu, i närheten av alla vintagebutiker. men jag hade glömt ta en skärmdump på kartan i mobilen, så det blev till att improvisera en smula och fråga runt. det slutade i alla fall med att vi hamnade på galatasaray kadinlar hamami, ett helt annat hamam än det vi hade planerat från början. jag kan inte den exakta adressen, men om du utgår från antikbutiken objects of desire och står med den i ryggen så tar du till vänster och sedan första vänster och följer gatan i ett par minuter så är du där. den ligger nära en skola, så ta sikte på det.

när jag står inför att göra saker jag aldrig tidigare gjort brukar jag googla runt som en dåre för att få reda på hur man ska bete sig och vad som förväntas av en. och det här med att gå på hamam i istanbul var lite av en vattendelare märkte jag. folks upplevelser är väldigt diametrala, men i korthet går det ut på att de som förväntar sig någon slags spa-upplevelse och blir gruvligt besvikna (de är också väldigt upprörda över att badmadamerna inte kan engelska). sedan finns det den andra gruppen, de som hatar turistfällorna och bara äääälskar de där lokala hamamen där doften av mögel och madamernas härligt bryska behandling bara bidrar till autenciteten. lika uppdelat var det i naken/inte naken-frågan. det bästa svaret jag fick var att det snarare är upp till en själv hur bekväm man är med sin egen nakna kropp.

i allafall, väl utanför vårt hamam of choice gled jag och mitt lilla sällskap först in på herravdelningen och blev snällt guidade till damingången. sedan blev vi invisade i ett stort rum med vattenhoar längs väggarna och en stor varm sten i mitten. lite oklart vad vi förväntades att göra, men som tur var så var vi helt solokvist och behövde bara skämma ut oss inför oss själva. så vi prövade att tvätta oss lite och sen sätta oss på stenen. efter ett tag kom tre bastanta damer in och började löddra in oss ordentligt, sedan var det dags för massage och sedan skölj. sedan var det tydligen slut, men det fattade inte vi så vi satt kvar ett tag och undrade om det var slut eller om det skulle vara någon slags fortsättning. men när förvirringen lagt sig och vi lämnat hamamet gick vi inte bara ut stärkta och rena, vi konstaterade också att detta var resans höjdpunkt!

nästa stopp: alla triljarder vintagebutiker jag hade kollat upp. mer om det i nästa inlägg.