i efterhand är det bara att konstatera: att förlägga shoppingen till samma dag man åker hem är inte så smart. först måste man ju gå lite vilse, sedan stoppa något i magen, efter det dricka en sista uteserveringsöl och vips, så är det lite bråttom till flyget. så min ambition att tipsa om bra vintage- och secondhandaffärer i istanbul är således inte särskilt erfarenhetsbaserad och bör kanske tas med en nypa salt.
första anhalten för denna teoretiska loppisrunda började på the works – objects of desire (faik pasa caddesi 6/1, cukurcuma), vars slogan lyder "for the slightly deranged collector seeing identified memories". andreas, som redan bockat av ett gäng antikaffärer medan vi tvagades på hamamet, varnade oss från att gå in. hur farligt kan det vara? tänkte jag medan jag klev in genom tröskeln. jag är van att kryssa mellan högar av pryttlar, men den här affären gjorde till och med denna lumpsamlare alldeles matt. överallt stod, hängde, lutade och låg prylar. alltså verkligen överallt.
det fanns mycket skräp såklart, men om man skulle orka sig igenom allt skulle man nog hitta en del fynd. var dock beredd på att det kommer ta ett tag eftersom man inte får röra vid föremålen. mycket förståeligt eftersom dominoeffekten är påtaglig. butiken ska ha en klädavdelning också, så långt kom jag inte. jag måste erkänna att jag gav upp efter bara ett tre minuter härinne.
hela området är fullt av små trevliga antikbutiker, så vi fortsatte neråt backen. inga fynd dock då prislapparna var åt det dyrare hållet.
målet var att hinna till by retro, istanbuls äldsta och största vintagebutik, som enligt internet förser turkiska kostymdramer med de rätta tidstypiska kläderna och attiraljerna. någonstans här blev det lite bråttom så vi hann inte riktigt med. butiken ligger på suryie pasaji, istiklal caddesi 166 c. istiklal caddesi är den stora gatan med spårvagnen som leder upp till taksimtorget. det här stället ska ligga i närheten av tünel passage (som för övrigt är ett mycket trevligt ställe att hänga på nattetid med en massa barer och kulörta lyktor).
annat jag inte hann med att bocka av på listan var a pied de poule (faik pasa youkusu 19/1, cukuruma), en butik där man tydligen blir "overwhelmed with a sea of dresses, skirts, hats, bags shoes and even wedding dresses". tydligen ska här finnas över tusen hattar. blir man inte hattifnattig av lycka för det så vet jag inte vad.
två butiker i galata-området, där vi bodde, som jag lätt hade kvistat förbi om mer tid funnits är atölye dö bora (serdar i ekrem sokak 8/a, galata) som verkar ha specialiserat sig på 1970-talskläder, samt binbavul vintage (dede caddesi 66, galata), för dig som gillar kläder som sticker ut i mängden. är man på jakt efter en ottomansk kaftan eller galna 60-talskläder är det hit man ska gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer
Skicka en kommentar