när vi kom intuffande till savannah, söderns pärla, hade mörkret redan fallit. men det hindrade oss inte från att nöjt konstatera att thunderbird inn, som vårt hotell hette, inte kunde se mer ut som ett tvättäkta motell. det ligger lite i utkanten av staden, men till skillnad från i princip alla andra motell i usa så ligger det faktiskt på gångavstånd till stans centrum. mycket praktiskt om man vill svänga ett par bägare utan att behöva trixa med taxi eller en designated driver, vilket vi såklart ville.
medan calle njöt av motellets faciliter och kurerade en begynnande förkylning gick vi andra ner till stan och hamnade på hang fire, ett mycket trevligt ställe packat med hög musik och en massa folk.
precis som i exempelvis new orleans är savannah en stad med frikostiga open container laws, vilket innebär att det är fritt fram att dricka alkohol på gatan. vi var inte sena med att ta seden dit man kommer.
efter att ha druckit lite öl och tittat på stans coola cykelgäng och lite akrobatiska konster var det sedan dags att gå hem. man måste ju spara sig för fjärde juli!
tisdag, november 05, 2013
roadtrip i usa 12: dåligt samvete i charleston, south carolina
naturen är obegripligt vacker, maten är fantastisk, människorna är gästvänliga och det är bara några av anledningarna till att jag älskar den amerikanska södern. fast jag kan inte låta bli att känna mig dum för att jag också turistar bland övervikt, trailer parks och inkomstskillnader. eller som det här att turista på ett plantage. här går jag runt och frossar i skönheten av en fysisk manifestation av ett ekonomiskt system som på ett grymt sätt förtryckte människor liksom.
är den här känslan något typiskt svenskt? eller är det bara politiskt korrekta nervösa funderingar av en trettionånting–södermalmsbo med lite för många högskolepoäng i humaniora?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)