millimeterrättvisa

det kan ha varit så att jag berättade för calle igår att jag tyckte att han hade för mycket möbler. det kan vara så att jag beordrade honom att rensa för att "det känns som om mina möbler försvinner bland alla dina". det kan ha varit så att vid räkning hade vi lika många möbler. plus att jag kan ha haft ytterligare fyra fler stolar än honom.

men till mitt försvar: killen har 25(!) lådor böcker och jag bara fem. och det fastän böcker är mitt yrke och inte hans.

hejdå malmgårdsvägen

imorgon flyttar jag från malmgårdsvägen. på många sätt har det varit mitt absoluta drömboende, med många gamla bevarade inredningsdetaljer, kakelugnar, underbar trädgård och en fantastisk historia som sträcker sig över flera hundra år. det är ett stycke landet mitt i stan och jag är så oerhört tacksam över att åtminstone en gång i livet ha fått bo så här.


att vakna på morgonen och endast höra trädsus och fågelkvitter.

att kunna äta frukost utomhus så fort det varit fint väder.




att kunna ha grillbaluns och kräftskivor i trädgården. 

att plocka obegränsade mängder rabarber, hallon, vinbär, äpplen och päron.

samtidigt är lägenheten en påminnelse om mitt liv med tomas. han bodde inte här så länge, men tanken var ju att vi skulle det. det är en ständig påminnelse om det som aldrig blev av. på många sätt har jag gått vidare med mitt liv och vissa saker, som tidigare låg och skavde på fel ställe, har äntligen fallit på plats.

men jag vaknar fortfarande upp i samma rum där tomas berättade för mig att hans känslor inte längre räckte till. och på något märkligt sätt finns det alltid i bakhuvudet, hur fin än lägenheten är. så jag är redo för ett nytt kapitel i mitt liv. vilket förmodligen innebär nya jobbiga grannar, sunkiga privatvärdar och min nya killes hemska svarta lädersoffa (som inte fick plats på malmgårdsvägen, men som tyvärr får plats i nya lyan). men bortsett från det tror jag att det kommer bli super!