första året höll vi till i min lägenhet i hornstull. (notera den dåliga inomhusfotokvaliteten – trots detta ansågs bilder som dessa ändå vara state of the art år 2004. vi snackar digitalfotografins vagga!)
varför föll drinkvalet på white russians? det har vi inget riktigt bra svar på. bortsett från att det är gott vill säga.
året därpå omgrupperade vi till vinterviken, varpå valet av drink med tillkommande mjölkhantering mitt i sommaren tedde sig ännu märkligare. men är det tradition så är det.
en bra sak med omgrupperingen var att bad kunde adderas till festligheterna. inte helt fel.
2012 års annual white russian marathon (eller vitryss som vi invigda kallar det) ägde som vanligt rum i vinterviken. nedan syns välkomstryssen.
årets vitryss var den åttonde i raden och för den här herren var det den första. bättre sent än aldrig.
vi konstaterade att vädret kunde varit bättre. det hindrade mig dock inte från att bada. även om jag önskade att det hade gjort det. SATAN, vad kallt det var. det är förmodligen det kallaste julibad jag någonsin varit med om.
det var ju inte bara vitryss som hamnade i magen, nuförtiden är vi tämligen uppstyrda trettioplussare som har ordentlig picknick med oss.
när kylan gjorde sig påmind jagade jag lite änder för att få upp värmen. uppstyrd trettioplussare var det ja ...
sedan avslutade vi dagen på det något tvivelaktiga diset i örnsberg. för några år sedan när jag gick förbi diset mitt på blanka dagen kom det ut en man som trots folktom gata och mina girande manövrar lyckades med konststycket att frontalkrocka med mig. fast jag har faktiskt hört att de har spottat upp sig på senare år. (även om det i realiteten troligtvis endast innebär att det inte längre skjuts folk på parkeringen utanför).
en trevlig vitryss var det i alla fall, och nästnästa år kör vi tioårsjubileum!
