när jesus som bäst flög upp i himlen traskade jag över till hanna som bjöd på mousserande vin och fransosmacarons.
eftersom hanna är en martha stewart in rockdisguise är hon smaken själv när det gäller att duka och värdinnan med stort v i bjudningssammanhang.
lite avundsjuk är man. jag är mer av en gott för sig gott tillsammans, snyggt för sig snyggt tillsammans. vilket mestadels innebär fetaost i precis all mat och rutigt, randigt och prickigt samtidigt på bordet i porslin- och servettväg. gärna i alla olika färger.
dessutom brukar jag alltid glömma saker i ugnen eftersom jag tycker att det är roligare att prata med gästerna istället för att koncentrera mig på maten. fingerspitzgefühl lika med noll.
i alla fall, det var ett idealiskt tillfälle att tjeja loss rejält. bli lite tipsy, äta sötsaker och prata relationer.
sen blev det kväll. men det hindrade inte oss från att tjeja vidare.
men sen var det dags att gå hem så att man skulle orka med sista jobbdagen innan helgen, puh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer
Skicka en kommentar