på mårbacka bakades det minsann med skrädmjöl. för er som inte har koll på floran av nymodigheter (eller i många fall rättare sagt gamlingar) i mjöl- och grynvärlden tillverkas alltså skrädmjöl av rostad havre som malts. traditionen kom med svedjefinnar som bosatte sig i sverige, framförallt värmland, på 1600-talet. det finns väldigt lite gluten i skrädmjöl, så tål man inte gluten är det tummen upp ändå (oftast).
nåja, för att återkomma till det jag egentligen skulle berätta: för ett tag sedan läste jag en väldigt intressant
artikel i DN om skrädmjölsbak på mårbacka. guvaspännande tänkte jag, selma lagerlöf är min husgud och det här med skrädmjöl verkar ju annorlunda på något sätt. så jag bestämde genast att jag skulle baka skrädmjölsdrömmar så att det sprutade ur öronen.
ett par problem uppstod genast. var få tag i skrädmjöl? well, efter nästan ett och ett halvt års letande hittade jag det på city gross i bromma (kostade över 40:- men det är det värt, eh?). nästa problem: hur ska jag, total idiot i köket, kunna baka detta utan att sätta igång brandvarnaren, förstöra ugnen eller förgifta pojkvännen? det återstår att se. för tillfället nöjer jag mig med att titta på mitt fina mjölpaket från saltå kvarn.
bild härifrån
