inte nog med att flickr är det grymmaste bildverktyget när man bloggar, det känns också skönt att veta att det finns något sparat i bilväg om datorn eller de bärbara hårddiskarna tackar för sig. den enda nackdelen är att om man glömmer sitt inlogg är det ett himla klurande att få ett nytt. men nu ska jag sluta snacka strunt och gå på själva grejen nämligen att visa bilder.
januari 2010
vi har firat ett löjligt exemplariskt nyår i hälsingland. god mat, goda vänner, metervis med snö. till och med bilresan på vägen hem är perfekt. fjäskväder.
februari 2010
jag är inte kristen. inte ens döpt. när jag bodde hemma och random kristen högtid närmade sig brukade mamma sucka och muttra något om att det var dags att börja guda. kanske just därför har jag en dragning till kyrkor. att glänta på kyrkdörren och tyst sätta sig ner bland bänkarna. höra när kören repar eller prästen som löser något praktiskt tillsammans med vaktisen. att omfattas av historien och stillheten ett par minuter för att sedan gå ut i livet igen.
mars 2010
när jag går i trean på gymnasiet uppmanar vår fotolärare oss att dokumentera industriområdet lugnet på fritiden. varför ska jag fota en massa skjul och tjuvdragna elsladdar tänker jag. nu över femton år senare kommer jag knappt ihåg hur det såg ut innan hammarby sjöstad byggdes. staden runt omkring oss blir allt mer polerad. jag vill ha minnen av vad som fanns innan allt det där polerade. så jag, egoistiska egon, kentson och johanna säger hejdå till slussen på vårt eget sätt.
april 2010
efter mycket internetmöda hittar vi en valborgsbrasa på söder. den tillhör egentligen bostadsrättsföreningen i bananhusen nere i tanto, men vi weddingcrashar oss in, äter grillad korv och huttrar i kylan och regnet som precis börjat strila ner. brasan tänds av en man som står och vinglar med bensin i ena handen och öl i den andra. när de grånande studenterna börjar sjunga hoppas jag att ingen ser hur jag torkar bort en tår. jag tycker det är så himla vackert med våren.
maj 2010
det dröjer inte länge förrän vi blir evakuerade från vår bedagade kulturhuslägga (aka knarkarkvarten som våra vänner har döpt om den till). stadsmuseet har redan börjat riva runt lite i trapphuset och har bland annat hittat rester av gamla handtryckta tapeter, gömda bakom en masonitskiva. senare hittar de också en vacker takmålning från 1700-talet. den här månaden fyller jag också trettio. det känns som en försumbar ålder i sammanhanget.
juni 2010
vår sista midsommar tillsammans.
juli 2010
austin, texas. värmen är helt olidlig. jag och tomas har bråkat. maria har precis återstukat sin fot. johan surar över att han inte får beställa öl och järn samtidigt. snart ska vi ringa austins bat hotline för höra om fladdermuskolonin under congress avenue bridge behagar visa sig ikväll. (det gör den inte). ändå önskar jag att den här resan aldrig tar slut.
augusti 2010
andreas bjuder på middag på sin nypimpade balkong. jag dricker två glas vin och när jag kommer hem mår jag så illa att jag måste be en smula till porslinsguden. nästföljande dag blir jag tvungen att sjukskriva mig. världens dyraste och mest oförtjänta baksmälla.
september 2010
jag går från rum till rum i stugan som tillhört tomas morföräldrar, den som nu är vår. tomas mormor är så glad över att vi tagit över stugan, den behöver mycket kärlek och omsorg. hon har ritat upp en karta med hemliga svampställen och platser där man hittar blåbär, tranbär och ett och annat hjortron och trots att hon är över nittio har hon hjälpt oss att plocka svampen som nu puttrar på spisen, långt fler sorter än jag någonsin vågat plocka.
de välbekanta rösterna nere i köket blir ett mummel när jag går upp för trappan till övervåningen. när jag nästan är är uppe får jag den konstigaste känslan. jag känner närvaron av ett barn. det känns så verkligt att jag nästan hör de vana stegen, på gränsen till vårdslösa, från den här lilla människan som har så bråttom nerför trappan. det känns inte som en spökupplevelse, mer som en generalrepetition inför något som komma skall. det är inte mitt barn. jag bara vet.
och det slår mig då att den här stugan, precis som allt annat, aldrig kommer att tillhöra mig.
oktober 2010
inte ens mannen bakom disken på myrorna vet vad den lilla hopfällda saken är för något. men det vet jag. 75 kronor gav jag för den och den är värd minst det tiodubbla.
november 2010
tre dagar i köpenhamn med konstant blöta fötter.
december 2010
nyårsafton, en bra hårdag.
