1. jag har haft pensionärsåkomman gallsten. om smärtan kan jag bara säga: förlossning, bring it on.
2. har en helt sjuk fetisch för nordamerikanska bergskedjor. när livet känns deppigt och jag behöver en snuttefilt händer det att jag flickrar bilder på blue ridge mountains i appalacherna, bluegrassens vagga. behövs det något mer för att bli glad? näe.
en annan väldigt fin bergskedja är san juan mountains i rocky mountains. olika metaller och mineraler ger bergen galet fina färger. lägg sedan till några övergivna gruvstäder så sätter fantasin igång direkt.
3. i tredje klass i grundskolan frågade jag chans på snabba cash-killen matias varela – och fick ett nej! motiveringen: jag gillar dig som kompis, men inget mer än så.
i'm fine. i'm fine, i really am, erhhm.
(uppmärksamma bloggläsare noterar att mannen på bilden inte är matias varela utan en annan snubbe som också undslapp mitt nät).
4. jag är ett hemskt resesällskap. så fort jag landar på utländsk mark förvandlas jag till en latmask som avsäger sig allt ansvar för kartläsning, kollektivtrafiksrekande och valutaomvandling. jag förutsätter helt enkelt att mitt resesällskap ska valla runt mig. det inbegriper även platser dit mitt resesällskap aldrig varit men som jag själv besökt upprepade gånger.
5. den sämsta raggningsrepliken på krogen jag dragit: "är det du eller jag ikväll?". jag tror att jag egentligen skulle säga "är det du och jag ikväll?" men det kom ut lite fel. det behövs knappast tilläggas att det inte blev något nattligt sällskap den gången.
6. jag är en tidspessimist av rang. om jag ska tajma en tunnelbana hinner jag ofta med tunnelbanan som går innan för att jag är ute i så god tid. ska jag ut och flyga vill jag gärna vara på flygplatsen fyra timmar innan. helst innan det ens är möjligt att checka in bara för att vara på den säkra sidan.
7. jag blir fruktansvärt irriterad på folk som går mot rött. spelar ingen roll att det inte finns en bil eller cykel inom en mils radie. rätt ska vara rätt. men så är jag ju lite av en pensionär också.
8. jag älskar hus med utåtgående fönster. alltså sådana man öppnar utåt. varenda gång jag tittar på mina egna utåtgående fönsterkarmar blir jag alldeles varm i hjärtat. på riktigt alltså. det är i mitt tycke det bästa med hela lägenheten. fina gamla hus med nya fönsterkarmar gör mig skogstokig.
okej, nu slänger jag vidare den här utmaningen till egoistiska egon, eller kanske inte, just another fucking blog och eoediary.
och ps, är du en populärkulturjunkie (som även gillar västerbottenost, kvastfeningar och att elda i tunna) ska du absolut stoppa in biabloggar i din rss-läsare. du kommer inte ångra dig, jag lovar.