brussels? no, this is a train,

för ett par veckor sedan packade jag väskan, mötte upp två eminenta kompisar på arlanda och styrde kosan mot bryssel. målet var att lära sig så mycket som möjligt om öl medelst smakprovning och runtvallning på diverse olika bryggerier. lite oklart hur jag blev medbjuden på detta, men jag är inte den som bangar ny kunskap inom ämnen jag inte kan ett jota om.

blev för övrigt dumförklarad efter ungefär tio minuters vistelse i belgien. vi vilse på tågperrong på flygplatsen. jag pekar på tåg och frågar konduktör "brussels?". får svaret "no, this is a train". pappahumor verkar stå högt i kurs.

nåväl, första stoppet blev a la morte subite, en fjärde generationens familjeägd ölhall med originalinredning från 1928. där drack vi våra första öl och jag insåg direkt att belgisk öl och jag nog aldrig riktigt kommer bli kompisar.

sedan knallade vi vidare till brasserie cantillon brewery. där lärde vi oss allt om spontanjäst öl.

sedan var det dags att gå till ölkaféernas kafé, nämligen delirium café. de skryter över att ha ett ölsortiment som överstiger 2000 sorter. på vägen dit passerade vi en del intressanta butiker.

på delirium drack jag den äckligaste ölen någonsin: cookie beer. i våra ölanteckningar står det följande: "maryland vomit. fadd sur smak med en eftersmak av bondkaka. det smakar som bilden av kakdeg". fast jag får väl skylla mig själv när till och med bartendern frågade "do you really want to order that beer? it's not very good. at all".

och det var dag ett i bryssel!