loppislördag i katrineholm

för ett par år sedan samlade mina föräldrar ihop sina pinaler (som var rätt många – tyvärr brås jag en del på dem) och flyttade till katrineholm. och i helgen var det besökstajm. mina samlarnerver går alltid lite på högspänn, för precis när man kommit av tåget kliver man nästan bokstavligen rakt in i en jättestor antik & loppis som heter möbelmagasinet.


på möbelmagasinet hittade jag de här fina inramade fotografierna. fast jag fick inte ta med dem hem för mr nostalgifabriken. han tycker det är konstigt att ha foton på okända människor på väggen. fast jag tänker som så att man kanske kan lära känna dem lite bättre. ge några komplimanger angående frisyr och mustasch och sen är man vänner liksom. jag antar att man får välja sina slag helt enkelt (speciellt som jag förra veckan förbjöd honom att köpa en fåtölj i modell la-z-boy från 60-talet).

tyvärr hittade jag inget mer spännande än två identiska glasburkar. den ena kostade en tia och den andra femton, vilket herrn bakom kassan raskt påpekade och drog ner den andra till en tia den med. man tackar!

från möbelmagasinet är det bara ett stenkast till kupan. och det var där jag hittade mina riktiga fynd.


två fantastiska gamla plåtburkar.


för bara 40 kronor stycket!


har som vanligt ingen aning om vad jag ska stoppa i dem, men jag är helt övertygad om att det är väldigt nödvändiga i hemmet och att jag kommer hitta en väldigt bra och praktisk användning för dem.

translation:
this weekend i went thrifting in the town where my parents live. i wanted to buy two nicely framed photos, but my boyfriend thinks it's weird to have photos of people you don't know. although i'm convinced that once you compliment on the nice hairdo and the handsome moustache they'll become friends with you. last but not least i found two beautiful tin-cans.