statistiska centralbyrån

mitt i en arbetsmarknadsundersökning från statistiska centralbyrån dyker denna fråga upp. vad svara? "eh, jotack bra"? eftersom jag tyckte frågan var så roligt ställd måste det innebära att jag har något slags sinne för humor, så jag gav mig själv toppbetyg (undrar hur många som ger sig själva en etta förresten?).

statistiska centralbyrån verkar för övrigt ha ett överdrivet intresse för mig. för ett par veckor sedan fick jag svara på en enkät om alkoholvanor. precis hemkommen en fredagkväll efter en after work på kontoret för att välkomna vår nya VD. där satt den ...

med vänlig hälsning bagarn

vi som gillar att fota lite tillsammans #1

under flera år (och gärna vid de tillfällen då rödvinsdrickandet gått in i det filosofiska stadiet) har jag och min vän kentson pratat om att under lite mer ordnade former fotografera tillsammans. som tur är har det tagit så lång tid att vi har fått sällskap av två till, johanna och egoistiska egon. första fotosessionen ägde rum i helgen (episk tajmning av vädret!) och vår första uppgift blev att föreviga slussen.



inget i stockholm tillåts vara fult en längre tid utan allt ska vara så tillfixat hela tiden. slussen är ett sällsynt undantag eftersom den ändå ska rivas. då gäller det att njuta medan man kan!



mitt i allt förfall och bilmisär ser man ändå att det finns en estetisk tanke bakom. även om det mer påminner om ett badrum än en trafiklösning.







alltid finns något nytt stadie av förfall att intressera sig för.



och ny gatukonst att upptäcka. kan slussen förresten vara stockholms största galleri?





jag vill hävda att slussen är stans riktiga mittpunkt. här har man gått på klubbar, suttit på uteserveringar, huttrat sig fram i snöstormar och regn, flanerat i första vårsolen och dansat på de legendariska tunnelfesterna efter debasers stängning.
när de river slussen är minnena ljusa (om än ibland något diffusa).

och när nya slussen byggs ska det ändå bli spännande. det innebär en helt ny del av stan att bli kompis med.

kort livslängd

ibland gillar jag att ha katt. ibland inte. igår kände jag det sistnämnda då jag skulle ta på mig officiella vårskopremiär-skorna för andra gången och märkte att katten hade kissat på dem. tur i oturen: jag hann upptäcka innan jag gick ut. det värsta som finns är att sitta på bussen och undra vem det är som luktar kattkiss. och sen komma på att det är man själv.

officiella vårskopremiären!

idag fick mina vårskor göra premiär!



vilket jag bittert svor över när jag ramlade isiga gatan fram på väg hem.

ett annat amerika

jag söndagskvällssurfar lite. det var länge sedan jag var inne på squareamerica.com, så ett besök där fick det bli. square america är en sajt med gamla bilder föreställande och tagna av privatpersoner i usa. killen som har sajten hittar dem på loppisar (och i typ dödsbon, men det vill jag helst inte tänka på). innan han lägger upp dem kategoriserar han dem noggrant utifrån tidsålder och innehåll. bland annat har han en hel kategori med "legs", som ni ser smakprov ur här.


kvaliteten på bilderna varierar, både vad gäller fotografisk talang och hur de har åldrats. en del personer har i efterhand rivits ut eller skrapats bort av försmådda kärlekar, bittra släktingar och svikna vänner.


det finns ganska många bilder från andra världskriget. privatpersoner som porträtterat livet i armén. ibland syns bombräder, störtande plan eller sjunkande skepp. några av de mer makabra bidragen är ett totalt utblåst nagasaki och ett öde hiroshima efter atombomberna.

och på något sätt berör de här bilderna mer än de man sett i historieböckerna. kanske för att (fotografisk) professionalitet är ett sätt att distansiera sig på. de fumligt tagna bilderna påminner mig om att det faktiskt finns en person av kött och blod bakom linsen. i det inperfekta finns mänsklighet. och då innebär det att det jag ser genom linsen också måste vara på riktigt.

hej sol, välkommen tillbaka

vi gick en mycket hälsosam och stärkande promenad idag. trängdes med pensionärer, joggare, korvätare och mammor med barnvagnar längs med strandpromenaden. stockholm är vackert, men på sina (smultron)ställen rätt trångt. om man inte vågar gå på isen förstås.



vilket jag tycker är rätt läskigt såhär års. det fick bli en snabbis mellan tanto och årstabron. sen gick vi till ringen och jag välte ett barn på bolagret. ridå.

varde vår!

ska vi inte skippa det här med vinter och satsa på lite vår och sommar nu, va? jag har i alla fall laddat upp med nyfyndade klänningar.

modemakt

mitt projekt för helgen var att knalla till nordiska muséet (i solen, prisa gud!) för att titta på deras nya utställning modemakt. men olika saker, bland annat ett 30-årsfirande som tyvärr kommer närmare och dessutom inte förbereder sig själv, gjorde att jag får skjuta lite på härligheten. nu såhär efter stängningsdags tröstsurfar jag runt på lite sajter, bland annat den här, och tänker på fluffiga marängklänningar, andnöd och sjukt små skor.

bild härifrån

tea sub

hur festligt var inte detta? den gula tepås-submarinen fick ju habegäret att växa något så enormt (skulle ju lätt utgöra kronan på verket under mina älskade frukostar). men sen kom jag på att det är ju bara roligt om man har genomskinliga koppar (eller värmetåliga glas). och jag har redan smugit in så många koppar i det gemensamma bohaget att hälften vore nog. men snygg är den i alla fall. finns att köpa här.