om sommaren 2003 gick till historien som den magiska sommaren 2003 går sommaren 2011 till historien som den episkt omagiska sommaren 2011. men det var bara att bita ihop och försöka göra något bra av fyra veckors omkullkastade semesterplaner. och som tur är så har jag världens bästa vänner. ni har hållit mig sällskap under alla tänkbara tider på dygnet, kommit hem till mig och tagit köket i besittning och dragit med mig på äventyr när jag egentligen bara har velat sitta hemma och sura. tusen miljarder kilo kärlek till er.
det här är bilder från vad som skulle ha varit en utmanande vandring i skärgården men som istället förvandlades till ett par kilometers promenad (som stadsbo blev man ju väldigt glad över att vandringsambitionerna sänktes avsevärt).
andreas tog det här med vandring seriöst och smidde storslagna planer på båten ut.
mina föräldrar hade båt när jag var liten, så jag har varit på gällnö i snitt sex veckor per år i åldern 4-16 (mina föräldrar kör på säkra kort när de väl hittat något de gillar). men det här var första gången jag var här i vuxen ålder och med egna vänner.
vandringssällskap i motljus. björn hade för övrigt med sig världens mest seriösa campingutrustning. bland annat tältpinnar som också var gångstavar som också var kamerastativ. samt lättviktsskor och en av världens lättaste hängmattor (350 g).
vi hittade en finfin jättegryta.
precis i rätt storlek för andreas.
egentligen var det tänkt att vi skulle fortsätta vandra till karklö, men vi hittade ett fint ställe att slå läger på (som lägligt nog låg nära en bajamaja). björn tog tillfället i akt att bada.
sedan lagade vi mat på klipporna, snackade skit, livsfilosoferade och datade så länge 3G:t och mobilbatterierna höll. du kan ta ut stadsborna ur stan, men aldrig stan ur stadsborna.
dagen efter knallade vi in till byn.
där vi beställde mat på cafét, spelade spel och läste i väntan på båten som skulle ta oss tillbaka till stan.
jag besökte även ett lantligt och rosa dass.
hejhej.
fråga mig inte vad herrarna gör här på bilden. de vet de nog inte ens själva.
och det var den utflykten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer
Skicka en kommentar