emily dahls bloggjulkalender: en bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen

det finns ett före och det finns ett efter.
det här är den sista bild jag tog den sista helgen vi var ett par. något var fruktansvärt fel och jag förstod inte vad. allt jag sa möttes med irritation, eller möttes inte med något alls.

vi gjorde en utflykt i en märklig umgängeskonstellation jag inte var van vid. inte så att jag var ovan att umgås, men det liksom fattades några personer för att det skulle kännas som vanligt. de pratade om saker jag inte var en del av, trots att jag varit en del av dem i sju år. så jag höll tyst och tog en bild på en okänd kille i glasögon som simmar i hellasgården.

nästa bild är tagen samma tid sju dagar senare – en ganska menlös bild på en fulblandad white russian. det är den första dagen på en evighetslång semester med krossade planer. jag lever i nuet, räknar dagar och timmar. just den här dagen är det vår traditionsenliga annual white russian marathon ute på rävudden. om det beror på alkoholen eller picknickfilten full av folk vet jag inte, men timmarna går i alla fall barmhärtigt fort.

samma natt sover jag med en man jag inte känner. på morgonen räknar jag timmar igen.